53 (Historisk tidskrift för Skåneland / Första bandet)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Värst har flygsanden härjat omkring Falsterbo kyrka, der den
lagt i drifvor af ända till 10 meters mäktighet. Vesterut
har flygsandsdriften sträckt sig så långt som till och med den
sänkning, som bär namnet Lyktekärret (se nedan). I norr
utgöres gränsen för flygsandens härjningar af den tångvall, som
bildar södra gränsen för Fedevången. Flygsandens härjningar
togo sin början i 17:de århundradet, men hafva varit isynnerhet
svåra i midten af 1800-talet. Nu är faran öfverstånden, i det
man genom plantering af lämpliga vexter bundit sanden. Sedan
man tillika inhägnat området och utestängt boskap, har på en
stor del af det gamla flygsandsfältet uppstått en ganska rik
vegetation. Det inhägnade området kallas Parken (se kartan).

Äfven i vester har hafvet varit verksamt till kustens
förändring. Utanför Skanör ligger ön Hobacken, som omtalas redan
i gamla medeltidsurkunder [1]. Längre söderut ligger framför
landet den långsträckta »Refveln», som skiljes från fastlandet
genom »Flommen», men genom sin södra ända sammanhänger
med fastlandet. På den af Schäfer reproducerade kartan af
1853 (Buch des lüb. Vogts auf Schonen, Karte I) når Refveln
icke fullt upp till Hobackens sydända. Den slutar nära det
smala sund, »Slussan», som utgör inloppet till Bakdjupet, d. v. s.

[1] Hobacken är den nuvarande formen af namnet. Äldsta formen är
Hop, som förekommer i en nedertysk urkund från år 1352 (Hans. Rec. I,
1. 175), och denna form har ordet bevarat i nedertyskan (Vogtsbuch § 484
under år 1505). På danska blef Hop ljudlagsenligt Hob efter midten af
1300-talet. Det förekommer i det af Schäfer såsom bilaga till »Buch des
lüb. Vogts» tryckta tullregistret i formerna Hoben (bestämd form), Hööb, Hööw
(se §§ 38, 44, 39, 40 b). Formen med w är skånsk. På kartor från 17:de
och 18:de årh. benämnes ön Hof och Hofven. Ordet är städse mask., men
det oaktadt anser jag det vara samma ord som norsk-isländska Hóp, neutr.
Detta betyder enligt Fritzner, Ordbog over det gamle Norske Sprog, liden
indesluttet Bugt af Søen. Namnet har utan tvifvel ursprungligen varit tillagdt
vattnet mellan ön och fastlandet, det nuvarande Bakdjupet, men har sedan
öfverflyttats på ön. Analogi härtill har man på Island: Vestrhóp och Austrhóp
äro distrikt i Húnavatns sýsla på Nordlandet, hvilka benämnts efter ett vatten
Hóp (Kålund, Bidrag til en hist.-topogr. Beskrivelse af Island II, s. 13)
En ännu mera slående analogi finner man i Eiriks saga hins ranða, Storms
upplaga, s. 37. Vi komma att närmare yttra oss om detta ortmamn på
annat ställe.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 08:09:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/htskanel/1/0083.html

		Historisk tidskrift för Skåneland / Första bandet / 53 (1901-1921) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|