Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskedeliga döttrar. Den äldsta var nu förlofvad med min gamle
Upsala vän, hr borgmästar Widegren i Malmö. Här träffade jag
ock hr adjuncten Munck, en genom qvick och snäll man. Honom
gjorde jag sedan följe hem och tillbragte där det återstående
af aftonen.
D. 19 Maji.
Besökte jag prof. Schenmark. II a l’air sombre et réveur.
Han är en ganska skickelig mathematicus och har goda gåfvor
att informera, men eljest mycket tyst och torr, ehuru berömd
för en genom god och ärlig man. Vi talte om mathematikens
öden här vid academien, om observatorium och
instrumentkammaren, hvilka senare han lofvade innan kort visa mig.
Från mathematicus besökte jag medicus, den för sin djupa
lärdom och angenäma väsende förtjänte och älskade läraren hr
prof. Rosén, bror till vår oförliknelige och kring hela Europa
vördade svenske esculap, hr archiater Rosén von Rosenstein.
Prof. Rosén är en alfvarsam man, men af ett behageligit
utseende och intagande väsende. Jag fattade just kärlek till denna
mannen, hvadan jag ock längre uppehölt honom, än jag tör
hända bort. Vi talte mäst om Upsala affairer, i synnerhet om
sammanhanget af den till sina följder så bedröfveliga Julinsköldska
bankrouten.
Härpå geck jag till doct. Bildstein, en mycket vänlig man,
mera skröplig än åldrig; har i senare åren blifvit plågad af en
besvärlig darrning eller rättare skakning i hufvud och händer,
så att de utgöra ett perpetuum mobile och göra gubben
svårighet att både äta och tala; är en liten man, med pipskägg, och
den enda af hela staden, som äger denna gammaldags
prydnaden. Gubben hade mycket osnaskigt hos sig, då han i unga
dagar berättades hafva varit mycket snygg. Var eljest mycket
kruserlig.
Till middagen var jag buden af prof. Benzelius, som jag
i går förgäfves sökte. Son af vår store ärkebiskop Eric
Benzelius, för hvilken jag bär en alldeles odödelig vördnad, hade han
ärfd rättighet till min högaktning. Men han förtjänar det ock
själf. Han lyser väl ej så mycket på lärdomens sida, men älskas
och vördas af alla för sitt ärliga hjerta, otvungna och
behageliga omgänge samt myckna höflighet. Han har rest och talar
med behag. Dess fru, född Arnell, är ett fruntimmer af mycket
vett och angenämt väsende; godhet lyser ur dess ögon. Prof.
Benzelius sade sig nu söka Lexand, men utan hopp. Jag började
tala om Benzeliska boksamlingen i Linköping, då hr doctorn
yttrade sig, det han varit sinnad ändra det till Linköpings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
