Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I lifliga, fängslande drag skildrade därefter Martin Weibull
Tycho Brahes lefnad och hans personlighet, och dröjde särskildt vid
hans förhållande till fädernebygden. I denna sin sista halfdel
undandrager sig emellertid talet hvarje referat — det var
improviseradt, och blott de sista orden blefvo antecknade.
På två punkter — det var grundtanken i dessa — möttes
Norden och Södern inom den germanska verlden: i Thüringen
Nordtyskland och Sydtyskland, i Skåne Skandinaviens norr och söder.
Den stora halföns klippgrund sköte här ned mot Kattegat, Öresund
och Östersjö, medan i söder öppnade sig det vida slättlandskapet
med de mjuka, böljande linierna och med ett folklynne af egen
art, till hälften syd-, till hälften nordskandinaviskt. Där möttes
också den skandinaviska nordens historia. Det var en gång danskt,
detta land; Skåne, Halland och Bleking voro vid sidan af Jylland
och Sjaelland med öarne den ena tredjedelen af Danmark. Nu var
det svenskt. Och liksom det tacksamt tagit emot så mycket af
Sverige, hade det också fört så mycket med sig dit. Men till det
bästa det fört med sig hörde minnet af den store man, åt hvilken
dagen vore egnad. Sverige hade tagit emot det minnet och gjort
det till sitt. I dag firades Tycho Brahe icke blott i Videnskabernes
Selskab i Köbenhavn utan också i den svenska Vetenskapsakademien.
Men när i de nordiska hufvudstäderna Tycho Brahes minne
hölls högt, då hade hans fädernebygd också velat hafva ett ord med.
Den hade velat resa honom ett minne.
Det var detta som skett, detta som närmast samlat skarorna
i dag.
Talaren berörde några af de förändringar, som timat inom
Skåneland under de trehundra år, som förflutit sedan Tycho Brahes
död. Bland mycket annat hade också ett universitet uppvuxit där.
Inom dess helgade råmärken hade ett minnesmärke öfver Tycho
Brahe sin rätta plats, och i dess «hägn och vård» öfverlemnade han
detsamma.
Platsen, på hvilket minnesmärket stode, var en blott tillfällig
Men hvilken plats Tycho Brahe än komme att intaga inom gränserna
af ett universitet, alltid skulle han tala till dess lärare och
lärjungar om det, som är det egentliga, det viktiga inom ett universitet,
det hängifna arbetet i sanningens tjenst, om allt det stora i verlden,
det öfver de små menniskornas småaktighet höjda, om mannen,
som hade till valspråk orden på minnesmärkets sockel: «non haberi,
sed esse».
Täckelset föll, och dragen af Tycho Brahe trädde i dagen.
Omedelbart därefter mottog universitetets prokansler, biskop G.
Billing, minnesstoden med följande ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
