Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den kärlekssaga, om hvilken denna dikt vet att berätta,
står som ett hufvudmoment i Sophia Brahes lif, ej blott som
en förbiskymtande romantisk episod. Två år efter det hon
förlorat sin make, Otte Thott till Eriksholm och Näs, band
hon 1590 sitt öde vid en af Tychos lärjungar, Erik Lange
till Engelsholm och Solvig i Jylland. Men Erik Lange
med allt det bländande, som utan tvifvel legat i hans
person, var en af dessa oroliga, mångfrestande naturer, som icke
låta sig bindas: adept, som det sades, i den hemliga
svartkonsten, beherskad af idéen att finna den vises sten, har han
två år senare lemnat allt bakom sig för att i främmande
land pröfva lyckan. Sophia Brahe dröjde under tiden hemma
på Eriksholm, och därifrån var det, som hon 1594 sände
honom dikten till Titan. I sju år väntade hon troget den
bortovarande; slutligen, då underrättelserna från honom
kommo allt sparsammare, och äfven hennes broder Tycho
var borta, blef hennes längtan henne för stark. Brytande
med släkt och omgifning, har hon ilat ut i verlden att söka
Erik Lange. Hon fann honom i Nordtyskland, men den
Erik Lange hon fann var i mycket en annan än den som
lemnat henne — ej blott en skuldsatt, äfven en bruten man. De
fleste hade endast förakt för honom. Men hon, som frivilligt
lemnat glansen på Thottarnes Eriksholm, delade nu frivilligt
hans fattigdom och lidanden. Sägnen förtäljer, att hennes nöd
till slut blef sådan, att hon i Prag, samma stad, där hennes
broder kort förut varit kejsar Rudolfs firade gäst, måst söka
sig sitt uppehälle såsom månglerska; hennes son, Tage
Thott, skall där bland stånden och bodarne på torget hafva
igenkänt henne. Men historien vet intet om detta. Den
berättar blott, att hon efter långa års pröfningar återvändt till
fäderneslandet.
Den tidpunkt, då detta skedde, låter sig icke med
säkerhet bestämma, men antagligen faller den vid midten af
det sjuttonde århundradets andra decennium. Erik Lange
var då redan död; på Eriksholm hade son och sondotter
dragit in, och den ensamma gamla slog sig försynt ned i
Helsingör. I trettio år lefde hon här. Alltjemt har hon varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
