Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Halland, rikstygmästaren Erik Stenbock, skulle till sitt
understöd hafva antingen öfverste Drakenberg eller öfverste
Hård. I Göteborg skulle landshöfdingen, riksrådet Per
Rib-bing hafva öfveruppsikten öfver försvarsåtgärderna, och
under honom skulle öfverste Bengt Lilljehöök kommendera i
fästningen. I Värmland och Dalarne skulle generalmajoren
Gustaf Oxenstjerna leda försvaret, under det att uppsikten
mot den jämtländska gränsen anförtroddes åt landshöfdingen
Johan Oxenstjerna.
I själfva Stockholm skulle riksrådet Arvid Forbus sörja
för försvaret; omsorgen om ilottan uppdrogs närmast åt
amiral Bjelkenstjerna. Till Kalmar hade konungen helst velat
sända fältmarskalken Kagg, men då det antogs, att han skulle
vara hindrad af sjukdom, sändes i hans ställe riksrådet
Axel Lillie.
Från den polska krigsskådeplatsen hemsändes till
Sverige generallöjtnanten Henrik Horn, hvarjämte äfven
generallöjtnanten Gustaf Banér samt generalmajorerna Harald Stake
och Per Linderot skulle användas vid den här, som skulle
gå mot danskarna. Stake skulle kommendera Västgöta
kavalleriregemente och särskildt göra tjänst vid Vänersborg.
Linderot skulle föra Östgöta kavalleriregemente och major
Erik Drakenberg Upplands. Till generalkrigskommissarie
utsågs Klas Stjernsvärd.
Det var i Mars beslutet om Horns hemskickande
fattades. I Maj beslöt konungen att låta bland andra
fältmarskalken Douglas, öfverstlöjtnanten Grubbe samt majorerna
Kagg och Dan Preuss afgå till Sverige.
Beträffande fördelningen af hären synes konungen
öfverhufvud hafva gifvit sitt godkännande af den plan, som
af de hemmavarande myndigheterna blifvit uppgjord; han
bestämde emellertid särskildt, att där kompanierna vore allt
för starka, skulle de reduceras till 100 man och öfverskottet
inläggas i fästningarna, från hvilka så motsvarande antal
skulle lämnas i utbyte, hvarvid dock alltid skulle tillses, att
äfven gamla öfvade soldater behölles kvar i fästningarna.
Meningen med denna åtgärd var tydligen den, att de rege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
