Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gande. Den 6 Juni fick han i Värnamo mottaga den danska
krigsförklaringen.
Fejdebrefvet hade dagen förut öfverlämnats till Erik
Stenbock i Halland, och denne hade strax sändt det vidare
till riksdrotsen. Brahe väntade nu, att det danska anfallet
ofördröjligen skulle ske. Han ansåg fortfarande, att hans plats
egentligen vore i Västergötland och att hufvudstyrkan borde
samlas där, men då Henrik Horn, som enligt Brahes önskan
skulle kommit till Småland, ännu ej var anländ, stannade
drotsen tills vidare själf kvar där; han anhöll dock hos
riksrådet, att det strax måtte affarda Gustaf Banér till Småland,
så att drotsen själf kunde begifva sig till Västergötland. Under
tiden reste Brahe söderut för att jämte det han fortsatte
mönstringarna rekognoscera pass och till försvarsställningar
lämpliga platser: den 10 Juni var han i Ljungby. Redan
här hade han funnit, att omständigheterna ej voro gynnsamma
för försvaret. Den ovanligt torra väderleken hade gjort, att
vattendragen nästan öfverallt voro lätta att passera, och
skogarna voro på många ställen skadade af eld. Af trupper
hade Brahe endast 50 musketerare, hvilka han gjort beridna,
samt de nyuppsatta gränsdragonerna. Dessa fingo nu af
riksdrotsen en chef; det blef öfversten Sven Ranck, hittills
kommendant i Varberg; hans närmaste man var
öfverstlöjt-nanten Lars Nilsson. Dragonerna sändes ned till Markaryd,
dit riksdrotsen själf snart skulle följa efter. Brahe trodde
emellertid ej mycket på möjligheten att kunna, om fienden
komme, hejda honom vid själfva gränsen. Han beslöt
därför att skaffa sig en fast punkt som stöd längre upp i
Småland och lät anlägga en förskansning vid Toftaholm i det
viktiga passet mellan sjöarna Vidöstern och Flåren. Vid
broöfvergången, där Lagavägen korsar den sistnämnda sjöns
utfallså, skulle skansen ligga; dess namn blef Braheskans.
Arbetet började ofördröjligen och fortsattes under återstoden
af sommaren. Någon mera betydande fast punkt blef
Braheskans dock ej. Besättningen utgjordes af femtio man under
befäl af löjtnanten Lars Jönsson. Ännu i Oktober 1657 fanns
ej annat magasinshus än en gammal torpet på stället till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
