Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befolkningen misshandlad *). På den svenska sidan smickrade
man sig med, att allt detta skulle komma hallänningarnas
danskvänlighet att försvinna, och Erik Stenbock skref, att
bönderna nu »valedicerat den danska affectionen» och voro
goda svenskar. Detta var dock en allt för optimistisk
uppfattning. Mot Västgötagränsen uppträdde bönderna fientligt
mot svenskarna, i det att de röjde undan dessas
förhuggningar, och i flera bref säges det, att allmogen i Halland ej
var förbittrad på danskarna, men däremot så mycket mera
på dessas tyska krigsfolk; det skall framför allt hafva varit
detta, som plundrat och begått öfvervåld *).
Redan den 9 Oktober lämnade Fredrik III hären vid
Snöstorp. Iver Krabbe hade då ännu ej satt sig i rörelse
från Bohuslän, och en eventuell förening mellan de båda
arméerna var alltså ej att omedelbart vänta. Något direkt
anfall från Halland mot Gammal-Sverige ville Fredrik III ej
utan vidare företaga, och ställningen på den västliga
krigsskådeplatsen var sådan, att konungens vistelse i det aflägsna
Halland ej kunde synas lämplig; det var just i dessa dagar
som den svenske generalmajor Bottiger gjorde sin
sträck-marsch upp i Thy och Vendsyssel och med kraft bröt allt
motstånd där.
Vid sin afresa från Snöstorp öfverlämnade konungen
befälet till Urup. Den instruktion Urup därvid erhöll gick
ut på att så länge som möjligt och intills vidare hålla sig
kvar på svenskt område. Han skulle därur taga så hög
kon-tribution, som det läte sig göra. Beträffande krigsrörelserna
’) »En jämmer huru danskarna numera på landet röfva och slå folk
okristeligen ihjäl, taga allt det de hafva, drifva en del af boskapen till Skåne,
pluudra kyrkorna, våldtaga kvinnfolken och skjuta dem sedan neder.»
(Wä-senberg till Brahe 9 Okt. 1657.)
*) Den i Taubenfelts bref den 12 Oktober till Brahe och äfven i andra
svenska bref förekommande uppgiften, att det var Fredrik 111 själf, som skulle
gifvit soldaterna Lof att plundra, då han ej kunde betala dem deras sold, och
att han »resolverat att fördärfva landet i grund,» men att Urup skulle i
bestämd motsats härtill rådt att skona landet, låter mycket osannolik.
Tauben-felt, som befann sig i Halmstads fästning, har väl ej heller haft några
tillfällen att få reda på hvad Fredrik 111 och Urup hade för mening i denna sak.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
