Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid kom Gustaf Otto Stenbock dock under
vintern att med en del af hären uppträda aktivt. Brahe fann
det rådligt, att han biträdde Erik Stenbock i ett företag mot
Bohuslän, och Gustaf Otto Stenbock bröt också upp den 27
December för att förena sig med sin bror. De sjuka
soldaterna och en liten afdelning friska kvarlämnades under
Gustaf Banérs befäl i Halland. Under Januari och Februari
månader deltog Gustaf Otto Stenbock alltså i operationerna
i Bohuslän. För detta fälttåg skall ej här redogöras.
Den svenska styrkan mattades under strapatserna allt
mer, och den 20 Februari 1658 karaktäriserade Gustaf Otto
Stenbock för Brahe situationen med de märkliga orden:
»eljest ser jag ingen utväg, att detta vårt krig här i riket längre
kan upprätthållas».
Uttrycket är säkerligen allt för pessimistiskt, men det
torde dock vara säkert, att vid tiden för Roskildefredens
ingående Sverige knappt hade någon här att sätta emot ett nytt
anfall från Skåne, under det att Fredrik III:s skånska
här-afdelning ej blifvit i afsevärd grad förminskad eller
försvagad.
Under sådana förhållanden blef det fälttåg Karl Gustaf
själf förde af så mycket större vikt. Genom sina segrar i
Jylland och genom sin marsch öfver Bältens is tvang han
den danske konungen att föra öfver större delen af den
skånska armén till öarna och befriade därigenom det
egentliga Sverige för faran af ett nytt infall. Det var alltså
konungen själf, som på sitt håll rådde bot för de motgångar
och förluster, för hvilka Gustaf Otto Stenbock varit utsatt.
Kriget i Skåne och Halland 1657 hade förts med
växlande lycka, men till sist hade framgången afgjordt tyckts
vara på den danska sidan. Någon större seger hade Urups
armé visserligen ej vunnit, men den svenska hären hade
dock vid det egentliga fälttågets slut utrymt Halland och såg
sig i försvagadt tillstånd inskränkt till en mödosam och
besvärlig defensiv. På den danska sidan måste situationen på
denna krigsskådeplats hafva tett sig såsom ganska gynnsam.
Det var ett helt annat förhållande nu än 1644, då Gustaf Horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
