Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det på ett mera framträdande sätt skedde var då han mot
Sten Sture och hans anhängare slungade bannstrålen 1517.
Så mycket mera egnade han sig åt sitt vidsträckta stift och
sin kyrka. »Det ber oss at giore S. Lauritz’ Dug noget
bre-dere», var ett ord som ofta hördes från hans läppar — han
ville därmed hafva sagdt, hur nödvändigt det var, att
platserna i hans borgstuga gjordes många. Och det kunde
förvisso också väl behöfvas i en tid, då den furstliga och
adliga roflystnaden allt girigare grep efter kyrkogodset. Det
lyckades Birger att tillbakavisa de anspråk, som från dessa
håll restes; han återförvärfvade äfven hvad hans företrädare
på ärkestolen bortslösat till sina nepoter och gunstlingar.
Men när den mäktige kyrkofursten, värnande S:t Laurentii
rätt, syntes till häst, omgifven af landsknektar i hundratal
eller bytande hårda ord med männen ur Krummedigernas
och Laxmandernas släkt, gaf han sig näppeligen sådan han
till sitt innersta väsen var. I grunden var Birger en from
klerk, som trifdes bäst bland foliantema i sin bokkammare,
en hängifven älskare af kyrklig litteratur och konst. Han
ordnade administrationen i sitt stift och sörjde för
folkupplysning och kyrkotukt. I praktfulla tryck lät han i Paris
utgifva sin domkyrkas böcker; genom hans försorg mottog
Christiern Pedersen, kaniken vid hans kapitel, den unika
handskrift, som åt efterverlden bevarat Saxos historia.
Omkring 1505 begynte ärkebiskopen en ombyggnad af
domkyrkan i Lund; vid hans död 1519 stod den färdig.
Det har sagts om ärkebiskop Birger, att för honom voro
hans stift och hans kyrka allt. »För S:t Lauritz lefde han,
oegennyttig för sig sjelf, egennyttig för honom». Hans
historia ligger i dessa ord *).
*) Se om Birger bl. a.: Magnus Matthice, Episcoporum ecclesice Lundensis
series, 209—225; Erich Pontoppidan, Annales ecclesire Danicre diplomatici, II,
394—400; Johan Corylander, Lunds domkyrka, 73—86; Gustaf Sommelius.
Skånska clereciets historia, 111, 84—104; C. F. AUen, De tre nordiske Kigers
Historie, II, 388—394, III, 2, 63—67; Anders Bendz, Det skånska ärkestiftet
under katolicismens sista tid i Samlingar, utg. for de Skånska landskapens
historiska förening, 1875, 159—177; Martin Weibull Lunds och, Lundagårds
minnen, 17—19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
