Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan förhördes de särskilda byarnes åldermän, som
fortskaffat kallelsen; de svarade, att de trodde, att det blott
var fråga om de besvär, som de skulle lemna sin
riksdagsman i uppdrag att framföra; vissa af dem, såsom Sven
Svensson och Nils Larsson i Fjelkinge, kunde icke läsa
skrif-vet. Det upplystes äfven, att flere än de redan instämde hafl
befattning med kallelsen.
Häradsrätten ansåg, att författningen om budkaflar borde
efter sin ordalydelse tillämpas, hvarföre domen utföll så:
att Hans Nilsson, Hans Hansson och Rasmus Svensson
äfvensom den lame studenten, som uppsatt kallelsen, skulle
»högra hand mista och sedan halshuggas och steglas»;
att af dem, som undertecknat fullmakten skulle en
efter lottning mista lifvet och de öfrige straffas med 40 par spö
och uti kronans häkte eller smedja uti sex års tid arbeta;
att Bror Jönsson i Ripa, drängen Mattis Hansson i
Nymö, fjerdingsmannen Hans Jöransson i Gualöf, Joen
Persson i Ifvetofta, Anders Olsson i Näsum och Ola Olsson i
Oppmanna, hvilka befordrat budkafle, skulle straffas med 40
par spö och likaledes i kronans häkte i sex år arbeta;
att Sven Rasmusson i Nymö, Sven Svensson och Nils
Larsson i Fjelkinge, Nils Johnsson i Gualöf och
nämndemannen Ored Åkesson i Ifvetofta skulle för efterlåtenhet,
fastän de icke förstått innehållet, straffas med 20 par spö.
Fogdetjenaren Sven Lindqvist i Fjelkinge, som gått ett
ärende, slapp undan, då han var en gammal man och icke
kunde läsa skrifvet. De dömde skulle i häkte förvaras, till
dess hofrättens utslag i saken blifvit fäldt.
Från häradsrätten gick saken till hofrätten, der domen
blef betydligt lindrigare och i intet fall lydde på lifsstraff.
Det hela fick sin afslutning genom K. M:ts skrifvelse till
Götha hofrätt den 26 november 1751.
Man kan lätt föreställa sig den ängslan, hvarmed man
öfverallt i socknarne afbidade detta slutliga afgörande; äfven
sedan man fått höra, att hofrätten befriat de dömda från
lifsstraffet, hade man skäl befara, att häradets förnämste män
skulle komma att vandra ur fängelset till spöpålen. Så myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
