Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arna af ask och lönn, äfwenledes få äpple och päron träd, som
illa skiötas i deras små wid gården warande kåhlhagar; men
herrskaperne låta sättia åtskilliga slags wackra träd af lind; ask
och lönn wid sina wägar, utom det at de hafwa stora och
härliga trädgårdar med allahanda slags frucktbärande träd. Eljest
wäxer här allmänt wildt den stora flädern, som mogen fruckt
frambringar, hwaraf som), et mos bereda emot åtskilliga
siuk-dommar. Soml. salta dem in i fiärdingar och gifwa fåhren
deraf till prceservativ emot wattu soten, som befunnits wara
godt. Här behöfdes ock på sina orler grafwas diken emellan
åkrarna till det för sädes wäxten skadel:a wattnets aflopp.
Eljest ränsas åkrarna ifrån sten efter hand och giöres
stengiär-den utaf. Till täppning anwändes ock enebuskar, ehwarest
någon ymnoghet der af finnes. Utom tullqwarnar hafwa de
ock i skogbygden åtskilliga små- wattumöllor at till egit behof
mala uppå. De som bo i Kullen hafwa till sin nährings
understöd fiske, det mästa af alle, som fisken hafwa.
Således har slätten och skogbygden sina lägenheter,
liwar-med landtmannen har at sköta och hushålla.
Nu som landtmännens wilckor med höfång och
sommarbete för fåhr är olika, så warder det ock på följande sätt
an-sedt, neml. at skogbygden, hwarest ensädes iord är, icke är
tienlig till schäfferiers underhållande på sommarbete, såwida
fåhren måste betas, på de mäste ställen, ehwarest sidlänta och
med enebuskar öfwerwuxne fälader äro, så at de dymedelst
icke wäl må, utan äro exponerade för hwarjehanda siukdomar,
samt uti buskarna ullen af sig rifwa. Deremot ses af
ofwata-förmälte, at på trädeswångarna på slätten är det bästa
fåhr-bete, som gifwas kan. Om winteren kan bonden i skogbygden
med hö, löf och halm wähl föda sina fåhr; men bonden på
slätten har intet hwarcken löf, el:r .tillräckel. hö at gifwa sina.
Ja mongen sitter wid et helt hemman och knapt dertill kan
hösta 10 lass hö om åhret, hwilcket han nödwändigt beliöfwer
till wårfoder åt dragarena. Af alt detta förefaller, at mongen
bonde på slätten sätter bort sina fåhr till fodrans om winteren
i skogbygden, och skogboer lega sina på sommarbete på slätten.
Skötseln är efter allment bruk och wahne. Fåhren klippas om
wåhr och efterhöst mycket sent, i ty att ullen skall wäxa lång
dertill. Sedan gå de icke allenast ute om dagarna, så länge
mareken är bar, utan ock skola de ligga ute om nätterna på
backen och frysa, så at de magras och sancka sig sinka på
halsen; och hwad skall fåhr af fullgodt slag med en sådan
eländig skötsel uthärda kunna? Ty at mista ullen i wårkiölden
och derpå gå ute och frysa, om sommaren åter i en starck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
