- Project Runeberg -  Historisk tidskrift för Skåneland / Sjette bandet /
37

(1901-1921)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

egna källuppgifter i företalet äro ofullständiga och att han
förtigit stora delar av det material, på grundval av vilket
han arbetat [1]. Undersökningarna ha samtliga varit


[1] Sven Ågesen har begagnat ett förfaringssätt likartat Saxos; i sitt
företal angiver han som sin källa muntlig tradition, men förtiger, även han,
de litterära föregångare, vilkas verk han använt. — Usinger, Die dänischen
Annalen und Chroniken des Mittelalters, 17, förmodar, att Sven Ågesen
såsom källor använt oss obekanta konungalistor samt i enlighet med sitt eget
uttalande — quantum ab annosis et veteribus certa valui inquisitione
percontari, compendiose perstringam — huvudsakligen muntlig tradition; Waitz,
M. G. SS. XXIX, 27, sluter sig till Usingers mening; Jörgen Olrik, Den
ældste Danmarkskrønike, 6, och Steenstrup i Historisk Tidsskrift VIII:
35, anse åter, att han väl känt Roskildekrönikan, men, såsom den senare
uttrycker det, värderat dess uttalanden och omdömen för vad de äro, »en galdesyg
Særlings Ensidigheter», och icke använt den, utan endast polemiserat
dess uppfattning av Knut den helige. Roskildekrönikans inflytande på Sven
Ågesens framställning är emellertid större än man hittills antagit: det
sträcker sig från Magnus den godes historia till och med Olav Hungers.
Roskildekrönikan. S. R. D. I, 377.                Sven Ågesen. S. R. D. I, 56.
Interea Sven obiit in Norvegia,
frater Hartheknud. Tunc Normanni
elegerunt Magnum filium sancti Olavi
a concubina. . . . Sed non post
multum temporis Hartheknud obiit.
Cujus morte audita, Magnus, non
immemor pacti, Daniam adiit manu
magna et valida. Cui occurrens Sven,
regis Hartheknud ex sorore nepos,
filius Estrid et Ulf, quem Gambleknud
interfecit, tum navali bello, tum
equis, cum eo certavit, ad ultimum
victus, in Scaniam fugit. Qui cum
Lundis prepararet iter suum, ut in
Svethiam fugeret, ecce nuncii de
Seland venientes, Magnum regem
defunctum nunciant. Qui mox Seland
reversus, deinde a Fiunensibus et a
Jutensibus ultro in regem electus,
Daniam per multos annos strenue
gubernavit, et filios filiasque ex diversis
mulieribus procreavit. Cujus filii V
omnes reges uniusquisque post alium
extiterunt. . . . Post cujus (ɔ:
Svenonis) mortem, filius ejus Haroldus
in regnum successit . . . Quartus iste
filius Sven, vir optimus, rector
justissimus. Hic silvas, a solis
potentibus obsessas, communes fieri jussit.
Quo mortuo frater ejus Kanutus in
regnum levatus est. Hic cum populum
quadam nova lege et inaudita
ad tributum, quod nostrates Nefgjald
vocant, coegit, a Jutia in Fyuniam
fugatus, Othynshö in ecclcsia sancti
Albani martyris, ante altare, magna
confessione cordis, martyrizatus est
... Convenientibus igitur regni
primatibus, Olavum fratrem ejus in
regem assumpserunt, consortemque
totius regni Daniæ fecerunt. In cujus
temporibus ingens fames Daniam per
novem annos optinuit, ut vix ab
illicitis escis et interdictis se abstinuerit.        
Quippe rex Norvagiæ Magnus,
beati Olavi regis ex concubina filius,

instrueta classe Daniam invasit. Cui
rex Sveno occurrens, juxta Helghanes
navale cum eo commisit bellum, in
quo Magnus triumphavit, obtinuitque
Jutiam, Fioniam, et Slaviam. Quem dum
victor in Scaniam persequi moliretur,
in Sialandia, casu inopinato, equi
sternacis præcipitio, arbori illisus interiit.

Ac postmodum Sveno restitutus
regno, inquiete illius possedit
gubernacula. Hunc regum patrem turba
nominavit agrestis, eo quod numerosa
filiorum prole uberrimus extiterit. Inter
quos successive quinque regio
fulserunt diademate ...

Mortuo itaque Svenone rege,
filius ejus Haraldus, quem ob
benignitatis mollitiem, Cotem
cognominabant, successit in regno. Hic primus
leges Danis in regiae electionis loco,
jam dicto, (ɔ: Isore) præscripsit atque
rogavit. Haraldo defuncto, frater ejus
Kanutus in regno successit, quem
Othoniensis ecclesia coronatum gloriatur
habere martyrem: non, ut quidam
arbitrantur propter nimiam crudelitatis
sævitiam, vel jugum intolerabile,
quod plebi crudelis irrogaverat ...

Quo defuncto, frater ipsius Olavus in
regni Danici suceessionem surrogatur.
Cujus temporibus fames extitit
validissima, adeo etiam, ut vulgaris eum
assertio famelicum nuncuparet.


Vissa delar av Sven Ågesens framställning av Knut den stores historia
grunda sig, i varje fall indirekt, på Adam II, 53, 55, 63. Därjämte har
Sven Ågesen i Knut Lavards historia använt Ordinale S:ti Kanuti ducis.
Gertz, Vitae sanct. dan., 175.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:10:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/htskanel/6/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free