Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ombudsmännen i uppdrag att företaga undersökningar för och fullgöra
sina värv, reser sig folket i uppror mot honom [1].
Genom våldsamma ingrepp i Passios framställning har
Ailnoth på detta sätt omskapat hela den gamla orsakskedjan
till upproret. Det undgår emellertid icke, att hans
förändringar samt och synnerligen tjäna ett och samma mål: att
skjuta helgonkonungen själv och hans handlingar ut ur
orsakskedjan. Och Ailnoth har lyckats häri. Sammanhanget
med Knuts världsliga företag är helt struket och Knut står
i Ailnoths framställning utan all del i de orättfärdiga
fogdarnas brott; endast ett beslöjat, av djävulen förmedlat
orsakssammanhang återstår mellan Knuts kyrkliga politik
och upproret. Ailnoth har känt Passios framställning och
sålunda medvetet genomfört sina förändringar. Vad han
avsett att vinna och vunnit med dem ligger också i öppen
dager. På skilda ställen i sitt verk omtalar han, att folket,
som dräpt Knut, helt naturligt tvivlade på hans helighet [2].
Det har gällt för Ailnoth och hans medhjälpare, klerkerna
och munkarna i Odense, att gardera Knuts helgonanseende
mot detta tvivel, och de ha nått ett gott stycke på väg mot
detta mål i samma ögonblick de med förändring av traditionen
i Passio ställt Knut utan all direkt skuld till folkets
resning. De ha därigenom skapat den oangripliga och solida
basis för hans helgongloria, vilken krävdes för att de åt sin
kyrka skulle kunna förvärva ett värdefullt, av allt Danmarks
folk erkänt helgon. De ha därmed tjänat religionens, men
också sin egen sak; Knuts erkännande som nationalhelgon var
för deras kyrka även en handling valverbar i gods och guld.
Undersökningen av Odenselitteraturen har i det
föregående förts efter nya linjer [3]. I stället för att såsom
[1] Vitæ sanct. dan., 93, 99—104. Jfr. ovan sid. 68.
[2] Vitæ sanct. dan., 78, 80, 132.
[3] Inskriptionerna och legenderna från Odense, Nordens älsta litteratur,
ha hitintills mestadels ansetts bilda ett glänsande undantag inom den medeltida
helgonlitteraturen och samtliga betraktats som historiska källskrifter av högt
värde. Framfor allt gäller detta om den yngsta legenden, Ailnoths. A. D.
Jörgensen (Bidrag, 189, 191; jfr. Den nordiske Kirkes Grundlæggelse, 878)
förklarar, att »Ailnoths uppfattning av Knut är historiskt sann, alldeles fri från
överdrifter och från de bittra angrepp på hans minne, som framställas
annorstädes». Hans Olrik, som ägnat Ailnoths legend en vidlyftig avhandling
(Studier over Aelnods skrift om Knud den hellige i Historisk Tidsskrift VI:
4, 205), framhåller, att denne till sagesmän kunnat skaffa sig folk, som
upplevat Knuts styrelse och fall och därför voro vittnen av första rang, och når
genom svåra misstolkningar, av vilka några påvisats av Gertz i Martyrhistorien,
85, 86, 91, och genom användande av det subjektiva tycket och den inre
sannolikheten såsom kriterier till resultatet, att Ailnoth troget återgivit, vad
han hört berättas, även om det varit mindre smickrande för Knut, och icke
som så mången annan medeltida författare komponerat sin hjälte; »sällan»,
slutar han sin undersökning, »har någon klerk målat en helgonbild med större
trohet mot verkligheten, än Ailnoth har gjort det.» Även Steenstrup
(Danmarks riges historie I, 530) berömmer Ailnoths sanningskärlek och finner hans
legend väsentligen vara ett historiskt arbete. Det kan under dessa
förhållanden icke förvåna, att varken A. D. Jörgensen (Den nordiske Kirkes
Grundlæggelse, 744), Steenstrup (Danmarks riges historie I, 477), Hans Olrik (Konge
og Præstestand I2, 96) eller någon annan historiker tvekat att med strykande
endast av de religiösa betraktelserna och något enstaka av de mest påtagliga
legenddragen följa Ailnoths legend i sina framställningar av Danmarks och
Knut den heliges historia; kring denna såsom grundstomme ha de efter
godtycke och subjektivt val gjutit plock från alla äldre och yngre källor och på
densamma byggt nya kombinationer och spekulationer.
Modern historisk metod har icke kommit till användning i dessa
värdesättningar av Odenselitteraturen. Först Gertz (Martyrhistorien och Vitæ sanct.
dan., 29) har gjort en första början till tillämpning av en dylik och härigenom
brutit ny väg för historieforskningen. Gertz har kritiskt-filologiskt behandlat
de olika skrifternas texter och fastslagit den ordning, i vilken de tillkommit;
han har därjämte framhäft legendernas karaktär av religiösa tendensskrifter
och uppvisat, att denna i lika hög grad satt sin prägel på Ailnoths verk som
på Passio; ytterligare har Gertz, som tidigare berörts, givit ett viktigt bidrag
till frågan om Odenselitteraturens historiska trovärdighet genom påvisandet
av den legendariska behandling Knut den heliges död fått i densamma samt
av den traditionsutveckling det historiska stoffet varit underkastat i denna
punkt. Gertz undersökningar ha emellertid icke varit uttömmande och ha
delvis rört sig i de gamla undersökningarnas banor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:10:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/htskanel/6/0090.html
