Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Egino fullborda Laurentiikyrkan med Knuts hjälp och denne
senare på själva invigningsdagen, »när han högtidligt
knäböjde framför altaret», ytterligare skänka till kyrkan
fjärdedelen av det kungliga myntet, fjärdedelen av det kungliga
sakfallet och fjärdedelen av midsommargälden; därjämte
låter Saxo Knut till kanikerna avstå all kunglig rätt av
kyrkans samtliga lantbor med undantag för ledingsvite,
fredköp och — danaarv [1].
Saxo ger emellertid, som nämnt, också en ny helhetsuppfattning
av Knuts liv och verksamhet. Knut är i hans
framställning icke längre Passios fromme yngling, som tidigt
utvecklad i de fyra huvuddygderna vet att undvika oförnuftets
och dårskapens fördärv och förakta feg svaghet; Saxo
inför honom i stället i historien såsom den tappre och
bragdlystne krigaren, en sida av hans liv, som är helt okänd för
Passio och som Ailnoth endast svagt antyder genom det
stereotypa uttrycket »armis strenuus». Han är för Saxo en Knut
den stores, den danske hjältekonungens, efterföljare, vars
ungdom är fylld av strider med vikingar, med sember och
ester; hans tidiga utveckling gäller icke längre de fyra
huvuddygderna, utan tapperheten i krigiska bragder. Häri,
berättar Saxo, var Knut långt före sin ålder; krigiska segrar
kastade glans över hans ungdom och varslade om hans
kommande makt; han utförde bragder, som man knappast skulle
väntat, att han vid sina unga år skulle kunnat vara åskådare
till. »Genom ständig övning härdade han sin unga kropp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
