- Project Runeberg -  Historisk tidskrift för Skåneland / Sjette bandet /
105

(1901-1921)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och tillägger, »att han gav alla rättighet att bruka skogarna,
som stormännen ensamma tillägnat sig.» [1].

Enstämmigt förkunna sålunda de samtida och älsta
källorna Haralds lov. Först omkring ett århundrade efter
hans död inträder en förändring i omdömena. Dennas första
spår träffas hos Sven Ågesen, och den torde efter allt att
döma ha sin utgångspunkt i det tillnamn Sven Ågesen
tillägger Harald och i den tolkning han giver av detta; »på
grund av sin mildhet och vekhet,» säger han, »kallades Harald
»Cos» (ɔ: Hein, slipsten). Sven Ågesen fastslår ytterligare i
sammanhang med omtalandet av hans tronbestigning, att
Isöre var platsen för danskarnas konungaval och säger om
Harald, att han var den förste, som på denna plats för
konungaval framsatte och föreslog lagar [2].

Hos Saxo är Haralds förvandling fullständigt genomförd.
Men den skildring Saxo lämnar av Harald Hein vilar icke
på någon så kallad frisk folklig tradition. Sedan länge har
forskningen varit på det klara med, att den lag om
edsbeviset Saxo tillägger Harald icke hör hemma i dennes tid,
och att hans uppgift om Haralds tvååriga regeringstid är
oriktig [3]. Men vad värre är, hela hans framställning är
skriven såsom en retorisk motsättning till skildringen av
Knut; han frånkänner genomgående Harald de dygder och







[1] S. R. D. I, 378.
[2] S. R. D. I, 56. Anna Hudes åsikt i Danehoffet, 15, att Sven Ågesens
uppgift om Isöre såsom platsen för konungavalet skulle vila på Saxo är
ohållbar. Förhållandet är det motsatta.

Även Knytlingasagans kunskap (kap. 27) om Harald Hein utgör en
parafras över tillnamnet Hein. Ett undantag bildar dock den del, som vilar
på en skaldevers om Haralds strider med sina bröder.
[3] Stemann, Den danske Retshistorie, 205. J. E. Larsen, Samlede Skrifter
I, 533. Pappenheim i Kritische Viertel-Jahresschrift XXXII, 64. Matzen, H.,
Om Bevisreglerne i den ældste danske Proces, 47, 55. — Kinch i Aarbøger 1875,
289, och Ludvig Holberg, Kong Waldemars Lov, 241, och Dansk Rigslovgivning,
100, till vilka även Matzen anslutit sig i a. a. och i Danske Kongers
Haandfæstninger, 12, ha sökt rädda Saxos berättelse, genom att i strid mot
vad han själv angiver göra gällande, att hans lag om edsbeviset endast skulle
avse vederlagen. Se härom Jörgen Olrik i Historisk Tidsskrift, VII: 2, 189.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:10:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/htskanel/6/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free