Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den roll den muntliga traditionen spelat såsom källa
för Saxo har likaväl som dess historiska källvärde blivit
orimligt överskattad, när, såsom i den moderna Saxoforskningen
skett, hela Saxos verk från Sven Estridsens tronbestigning
eller från hans död — någon gång dock med undantag
för vad Saxo hämtat från Ordinale S:ti Kanuti — ansetts
vila på densamma och hållits för en historisk källa av hög
eller högsta rang. Oomtvistligt är emellertid, att muntlig
tradition ingår bland Saxos källor för de historiska delarna av
hans verk. Klarast framgår det av Absalonspartiets senare
del och av de följande 15. och 16. böckerna. Berättelsernas
form och hela karaktär, deras lösliga inbördes förbindelse,
deras oreflekterade sammanblandning av stort och smått
och ofta rent anekdotmässiga prägel gör det här mångenstädes,
såsom länge erkänts, omisskänneligt, att de direkt återgå
till vad som muntligen förtalts Saxo. Såsom hans sagesman
för dessa berättelser ställer den härskande uppfattningen
Absalon. Den allt dominerande roll denne och hans släkt —
Hviderna — intaga ställer det också utom allt tvivel, att
väsentliga delar av traditionen härstamma från honom eller
i varje fall från hans släkt eller närmaste omgivning. Men
vid sidan av denna Hvidetradition tyda Saxos berättelser och
anekdoter även på andra traditionskretsar, vilkas sagesmän
icke närmare kunna bestämmas; i främsta rummet kan av
innehåll och tendens särskiljas en till konungahuset eller
den kungliga hirden och en till Själland, speciellt Roskilde,
knuten tradition.
Den äldre forskningens fastställande av den muntliga
traditionens omfattning och historiska källvärde har, såsom
i inledningen till denna avhandling framhållits, sina utgångspunkter
i Saxos egna ord om sina källor och i Sven Ågesens
misstolkade ord om Saxo och Absalon. Redan utgångspunkterna
ha lett forskningen på villovägar. Det falska
resultatet vilar emellertid även på en missuppfattning av den
muntliga traditionens natur.
I modern tid likaväl som i de århundraden, från vilka vi
genom ett rikt källmaterial äga en ingående kännedom om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
