Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig från en yngre tids genom en starkare dragning at överdriften,
det sagolika och övernaturliga samt genom en oftare
förekommande okritisk inblandning av för den skildrade
händelsen eller personen ursprungligen främmande element.
Den danska medeltidens största historieskrivare, Sven
Ågesen och Saxo, lämna båda eklatanta exempel härpå.
Sven Ågesen har i sin krönika använt traditionen i sin
egen släkt; den börjar med hans farfader och ligger till grund
för hans framställning av det danska inbördeskriget efter Knut
Lavards dråp. Resultatet har, som vi senare skola finna,
blivit en framställning, vilken på så gott som alla punkter
avviker från eller står i strid med alla äldre uppgifter om
händelseförloppet [1]. Av de olika slagen under kriget
berättar Sven Ågesen endast om »de berömdaste»; de äro, förutom det
avgörande slaget vid Fotevik, det endast i några annalanteckningar
nämnda slaget vid Rynebjerg, [2] och det i hela
det övriga relativt talrika källmaterialet okända slaget vid
Odensylle bro. »Berömdheten» härrör otvivelaktigt från att
båda slagen äro knutna till minnen inom Sven Ågesens
släkt; i det första av dem, berättar Sven Ågesen, blev hans
farfader Kristiern tagen till fånga av konung Nils, i det andra
räddade hans fader Åge och Erik Emuns brorson Björn genom
sin tapperhet Erik. Deras bedrift har i släkttraditionen vuxit
till det sagolika. »Då Eriks här flydde», skriver Sven Ågesen,
»hade han själv strax blivit tagen tillfånga, om icke Björn, som
till följd av sin ryktbara, utomordentliga tapperhet hade fått
tillnamnet Järnsida, tillsammans med min fader Åge tappert
hade hållit stånd mitt på bron. Dessa två motstodo spjutregnet
med sådan käckhet, att man kunnat laga dem för
orubbliga kolonner; de slogo tillbaka alla den framstormande
fiendens rasande anfall med vidunderlig tapperhet och försvarade
broövergången så ypperligt, att man slutligen torrskodd
kunde gå över ådjupet på de stupades lik. Och de veko
icke från försvaret av bron, fast de fingo många sår, förrän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
