Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brytningen mellan konung Valdemar och
ärkebiskop Eskil.
I sin 14. bok berättar Saxo omedelbart efter ett kort
omnämnande av den kyrkliga schism, som inträdde genom
del dubbla påvevalet av Alexander III och Viktor IV i
september 1159, att en brytning, som snart övergick till öppet
krig, ägt rum mellan konung Valdemar och ärkebiskop
Eskil !).
Då ryktet om den kyrkliga schismen nådde Danmark,
berättar Saxo, blev Eskil orolig för att han under den häftiga
kyrkostriden skulle förlora några pengar, som han anbrakt
i Frankrike, och sände därför några tjänare att hämta dem.
En av dessa var på hemfärden oförsiktig nog att i Stade
använda och visa sitt värdfolk en guldbägare; de följde efter
honom in i Holstein och plundrade honom där på hans
resgods. När Eskil fick kunskap härom, bad han konungen
söka skaffa honom pengarna tillbaka; han lovade honom till
och med en del av dem som belöning, blott han ville hjälpa
honom. Trött på hans ideliga böner, utlovade konungen
slutligen sitt bistånd, men han gjorde det ogärna, då det var
okänt, vem rövaren var, och det syntes svårt att få rätt på
pengarna. Alltnog, han bad Eskil följa med sig till Slesvig,
men här inträffade en händelse, som enligt Saxos
framställning blev av avgörande betydelse för förhållandet mellan
konung och ärkebiskop. »Valdemar», säger Saxo, »satt en gång
bland sina vänner och hånade på skämt den prålhansen, som
druckit av guldbägaren och därigenom förlorat den; men
’) Saxo, 767.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
