Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lill Danmark för att förmå landet all ansluta sig till påven
Viktor IV, endast i någon mån vinna konungen på sin sida;
ärkebiskopen åter visade sig fullkomligt döv för det smicker,
som kom honom till del ’). När någon tid därefter en ny
beskickning kom från de schismatiske för att vinna
danskarna, var konungen enligt Saxo i tvivelsmål om den sak de
förfäktade och för att få reda i förhållandena sände han då
Radulf, sin kansler, till kejsaren. Beskickningen blev
avgörande. Fredrik Barbarossa och Viktor IV skola ha tävlat
om att mottaga Radulf på det ärofullaste, och på hans
an-dragande svarade kejsaren, att han för sin del icke aktade
hålla med någon av parterna, förrän han hade en allmän
kyrkans dom att rätta sig efter; för att granska saken hade
han nyligen sammankallat till ett möte de högsta prelaterna
i hela Italien. Oktavianus hade ödmjukt underkastat sin
sak det allmänna kyrkomötets dom, men Roland hade
hållit sig borta; för att få slut på striden borde nu alla länders
konungar mötas med kejsaren för att gemensamt överväga
kyrkans sak. Saxo låter kejsaren tillägga, att han skulle
sätta det största värde på en sammankomst med den kloke
och vise danakonungen; och Fredrik Barbarossa går i
själv-uppgivelse så vitt, att han vill överlämna avgörandet av
schismen till Valdemar, »vars stora egenskaper och heliga börd
göra honom självskriven som skiljedomare». Och ville
Valdemar i sin fromhet göra sig omaket att komma, bjöde han
honom som lön för mödan ett land i Italien och
herradömet över hela Venden. På detta sätt, säger Saxo, lockade
kejsaren Radulf, och i det brev, som han medgav honom
till Danmark, uttalade han sig vitt och brett i denna
riktning. Valdemar blev betagen av lust att göra färden till
kejsaren, men snarare, tillägger Saxo, som vore Valdemar
en ny Odysseus på irrfärd »av åtrå att lära känna
främmande folks seder än av iver för kyrkans sak».
Valdemar var vunnen för färden. Saxo låter därefter
ett nytt sändebud, denna gång från Viktor IV, komma till
Danmark och arbeta på att vinna de danska biskoparna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
