Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallande därur stå i Alexander III:s och Johannes av
Salis-bury’s brev i sammanhang med Valdemars återvändande ur
schismatiskheten och äro beroende av konungens vilja; hans
fördrivande och avsättning kunna då givetvis icke heller
tillskrivas någon annan än Valdemar. Men då denne redan
1160 varit schismatisk, kan orsaken till fördrivandet och
avsättningen icke sökas annat än i detta förhållande. Det
finnes ingen anledning att vidare fästa avseende vid Saxos
rövarehistoria om Eskils förlorade pengar; den är av samma
karaktär som hans historier om Eskils »pilgrimsfärd», om
Fredrik Barbarossas svekfulla förespeglingar och löften samt
om Valdemars uppträdande på mötet vid Saönebryggan.
Brytningen mellan Valdemar och Eskil är icke, som
Saxo menar, en privatfejd; den äger större dimensioner, står
i ett europeiskt sammanhang och vinner, så vitt man av de
bevarade källorna kan se, sin förklaring icke genom de
händelser, om vilka Saxo vidlyftigt berättar, utan genom
Valdemars och Eskils olika ställning till den kyrkliga schismen.
Det torde av denna undersökning ha framgått, att
Saxos framställning av brytningen mellan Valdemar och
Eskil samt av den påvliga schismen i alla huvudpunkter är
ohistorisk. Och det kan icke vara tvivel underkastat, att
Saxo fullt medvetet lämnat sin falska framställning och icke
enbart återgivit den på hans tid ännu levande traditionen.
En antydan härom ligger redan i den förut omnämnda
uppgiften i »Exordium Carae insula?» om Valdemars och
åtskilliga biskopars schismatiskhet, vilken ger vid handen, att en
sannare uppfattning om dessa händelser än Saxos levat kvar;
framför allt visas det dock af den kunskap om det rätta
sammanhanget, som här och var kommer till synes hos
Saxo. Den är illa dold vid skildringen av kyrkomötet vid
Saönebryggan, den spåras vid omtalandet av Valdemars
gynnande av den schismatiske Occo; fullt klart bryter den fram
genom hans försåtliga ord 0111 orsaken till Eskils
»pilgrimsfärd». Men den framgår också av det sätt, på vilket Saxo
utnyttjat några viktiga källor för sin framställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
