Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
företer. Riksdagsmannaskapet, ursprungligen betraktat som
en börda, blir en dyrbar rättighet och dess utövning enda
verksamma medlet att förverkliga egna och meningsfränders
önskemål och politiska syften.
Det var naturligt, att i samma mån dessa önskemål
gingo i sär, deras förverkligande icke skulle kunna ernås
utan strid, och sedan partiväsendet engång hade genomsyrat
åtminstone nationens övre samhällslager, tilltog också
alltmera i skärpa och vildhet den kamp, som givit
partitidevarvet dess namn. Om den definitiva uppgörelsen för varje gång
i främsta rummet kom till stånd vid riksens ständers
sammankomster, så var det dock redan vid valen till dessa, som
kampen tog sin början, och valstrider möta oss också i allt större
omfattning efter hand som tiden framskrider. Särskilt valen
till 1760-talets riksdagar karaktäriseras av en våldsam
stegring i partiagitation och partistrid, vars växlande utfall ge
upphof till täta politiska systemskiften. Efter en lång och
ihärdig kamp hade mösspartiet äntligen vid 1765—1766 års
riksdag lyckats erövra maktens tinnar. Redan vid den föl-
O •/
jande, utskriven tre år senare under starkt motstånd från
själva mössregeringens sida, var denna mogen för sitt fall,
och åter satt hattpartiet inne med den obestridda makten.
Del var under dessa välvningar och under den häftiga
kampen om herraväldet — ur många synpunkter mindre
tilltalande — som det svenska folket obestridligen förvärvade
sig en politisk bildning och erfarenhet, överlägsen de flesta
nationers på den tiden. Men det var också tydligt, att för
en samling till enhetlig nationell politik var denna
splittringens anda mindre lämpad, och i de underjordiska
förbindelseleder med främmande makter, som verkligen existerade,
hade dessa fått medel all genom svenska politici befordra
syften, som icke kunde vara för landet gagneliga.
Så stodo förhållandena, då Adolf Fredrik plötsligen
avled i februari 1771. En ny konung, född i landet och redan
därför utrustad med helt andra förutsättningar att göra sig
gällande än fadern, därtill känd som en begåvad och
utpräglad personlighet, skulle fatta regeringstömmarna. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
