Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som numera underskrivit riksdagsfullmakt för Dahlgren,
fortfarande kunde giva sitt votum åt Linderot. Det var
tvivelsutan mot bättre vetande, som de närvarande »funno det ej
vara dem tillständigt» att ingå i prövning av detta ärende
och i anledning därav ej heller upptaga hans röst; och i
vilken riktning man önskade valets utgång synes av den
anteckning, som gjordes till protokollet, alt kyrkoherden
Djuberg i Halmstad — som var förhindrad närvara och som
ej insänt någon valsedel — vid förra valet givit kyrkoherden
Dahlgren sin röst och sedermera underskrivit hans fullmakt.
Kyrkoherden Götherström i Arstad åter förklarade, att
»emedan nu ej flere kandidater till riksdagsman äro än tvänne»,
ville han ej, som vid föregående valet, rösta på tredje person
utan önskade giva sin röst åt den, som fick pluralitet uti
länet. Del var en inom alla stånd vid denna tid ej sällsynt
form för utövande av den dyrbara valrättigheten.
Om således i detta kontrakt majoriteten tydligen var för
Dahlgren, visade sig förhållandet vara det motsatta i Varbergs,
där prosten Linderots pastorat, Tvååker, var beläget. Och
här visade sig majoriteten i ännu högre grad än i
grann-kontraktet förstå att till egen fördel utnyttja sin visserligen
ej betydande överlägsenhet över motståndarna. Så mycket
skarpare bröto sig meningarna; så mycket häftigare och även
försåtligare voro huggen, som här å ömse sidor gåvos.
Till en början enade man sig om att låta dåvarande
nådårspredikanten i Hunnestad få deltaga i valet, enär
pastoratet ännu ej fått ordinarie innehavare och
herredagspenningar under hela nådåret skulle därifrån betalas. Men
därmed var det också slut med enigheten.
Det synes bland prästerskapet — stundom även i andra
stånd — ej ha rätt passat sig, att en person officiellt
uppträdde som riksdagsmannakandidat. Det hade nu icke skett,
vare sig vid detta eller föregående val, men för det allmänna
medvetandet framstodo tvivelsutan — som vi ock nyligen
sett — endast tvenne av länets prästmän såsom tänkbara
kandidater. Dahlgren var redan upprest till riksdagen, och
Linderot hade i själva verket alltför djupt engagerat sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
