Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bittida i dagningen, om middagen och om aftonen, däremot
de i skogsbygden ej mer mjölkar än morgon och afton.
Det förhåller sig helt olika på slätten med vakten om
får. På somliga ställen är en enskilt, som går vall hela året
med fåren, den skall hava hela byens får under vård; på
somliga ställen går denna vakten omkring på byen, att
åbo-arne låta sitt tjänstefolk, när touren faller dem till, gå vall
med fåren, och åter på en del ställen är ingen nåd med
fåren, utan får var en ägare själv se efter sina får och hava
vård om dem. Merendels är det en gammal käring eller
piga, som antages gå vall med får; vad en sådan får till lön
är mig obekant, men det vet jag, att en sådan har lika så
fritt lov efter slutat år i tjänst gå omkring i byen och få
gåvor som vångegömmaren och fäherden. En ständig
antagen fårevaktare, som kallas fårahöre, får även mat av
åboarne i byen och går omkring till mades på sätt som
fäherden, dock med den skillnad, att liera får räknas om
dagen, emot det fäherden får mat en dag för var ko.
I maj månad, då fullt gräsbete är på marken för fåren,
begynnes om aftnarne skilja lammen från fåren, och sedan
fåren var morgon mjölkas; då lammen bliva något stora,
brukar släboen antingen på andra marker bortföra sina
lamm någon tid, till dess de förgätit dia fåren, eller ock
förfärdiga de av käppar pattespedder, som de det kallar,
vilka göres [av] ett par pinnar, så att de kunna fästas över
nosen på lammet, varigenom lammet hindras dia, ty de 2:ne
spitsar av desse pattespedder, som sitter på nosen, sticker
fåret i diuret, att det ej låter dia sig. Somliga släboar skaffa
sig ifrån skogsbygden skinn av igilkottar eller piggsvin på
skånska kallad, men pingsvin av släboen nämnt; av dessa skinn
fästas även på lammets nos i stället för pattespedder av träd,
som ock sticker fåret och hindrar lammen från att dia.
Sedan lammen äro så avstängde och avvande från att
dia, mjölkar släboen sina får 3 gånger om dagen, morgon,
middag och afton. Av denna feta, tjocka fåramjölken
tillreder släboen sig spis till sovel för längre tid än fåren kunna
mjölkas, vilken tid ej längre är än något efter Michaeli. Då
luften bliver kall och gräsbetet litet och mindre kraftigt till
föda, fås ingen mjölk mer av fåren, emedan han, eftersom han
bekommer mjölken av fåren, i käril insyltar den och brukar
den sedan att smörja på bröd som smör eller titt. Denna
mjölk, sedan den är så insyltad, kallar släboen syltemilck 1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
