Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Innsbruck nov. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slut, — att den skulle fortsätta så i oändlighet,
ledande mig upp i det hvita okända.
En timme hade jag väl klättrat så och ännu
var dimman med mig. Jag kunde icke längre
förnimma bruset där nedifrån, men plötsligt hörde
jag en tupp gala ofvanför mitt hufvud. Det var
som en munter hoppgifvande signal och
glömmande min trötthet påskyndade jag åter stegen.
Och se, nu började det ljusna omkring mig,
ofvanför mig, rymden vidgade sig, en mild
värme strömmade emot mig, skymtade det icke
blått mellan de tunna slöjorna? Hvad var denna
värme om icke solens? Jag började springa som
ett barn och plötsligt stod jag där, under en
strålande klarblå himmel, midt i solskenet, det
gyllene solskenet, bergens lätta, genomskinliga
solsken, mot hvilket slätternas och dalarnas synes
matt och åldrigt.
Jag stod vid randen af en platå, som bredde
sig framför mig i sin klara höstdager, — ett litet
trähus vid sidan af mig, en katt låg och spann
i solskenet, hönsen gingo och plockade i gräset,
därbortom höjde sig den täta granskogen i
mörka massor, och där bortom, där ofvan stego
de snötäckta topparna i sin strålande hvithet upp
emot den blåa himmelen. Jag vände mig om, —
under mig låg dimman som ett mjölkhvitt haf,
men ur detta haf höjde sig alpernas mäktiga
kedja, topp vid topp, fritt och klart, i en
skönhet, som lyfte liksom med starka vingslag, upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
