Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Venezia nov. 1S92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liksom man på Piazza S. Marco har
illusionen af att befinna sig i en sal, så har man
på gatorna illusionen af att gå genom trånga
korridorer. Man tycker hela tiden att man är
inomhus. Allt bidrager till denna illusion: det
trånga utrymmet, de öppna bodarna och
stånden, som breda ut sina varor ända ned på
stenläggningen och hvilkas ägare stå utanför dörrarna
och prata med hvarandra från hörn till hörn,
de barhufvade kvinnorna, den dåliga luften, oset
från mat, frukt och grönsaker, kokade i dörren
eller ute på gatan, sorlet, sången, — det är endast
undantagsvis som venetianaren icke sjunger,
—-hela den egendomliga prägel, som det rörliga,
vimlande lifvet besitter. De äro alltid så
ogenerade, dessa människor, som om de befunno sig
hemma hos sig, icke på en offentlig plats. I
det ena gathörnet ångar en stor kittel, i det
andra sitter en kvinna och syr eller skalar potates,
här leka ett par småpojkar ta fast mellan benen
på de promenerande, där kommer en smutsig
venetianare med ett kålhufvud i handen och
skriker som om han hade ett helt lass till salu, man
blir yr i hufvudet af allt detta larm, och har
man så gått kors och tvärs och rundt och vindt
några timmar i den villsamma labyrinten vet man
icke hvar man befinner sig, — endast att det är
någonstädes i den besynnerliga stad, som heter
Venezia.
För främlingen som kommer på ett kortare
besök, förefaller det som om Venezias befolk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
