Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Venezia nov. 1S92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då jag på morgonen, innan jag skulle
resa, var uppe i Campanilen, såg jag på vattnet,
längst borta vid horisonten, en strimma sol, som
tycktes växa och närma sig. En timme därefter
sken solen från en klarblå himmel och kastade
ett glänsande skimmer öfver hela den våta staden.
S. Marcos kupoler skimrade metalliskt mot luften,
och på Piazzan var det åter fest. Dufvorna, som
dittills varit alldeles osynliga, fyllde luften med
dånet af sina vingar, slogo ned på bänkar och
stolar, på de sittandes skuldror, för att blifva
matade; under arkaderna strömmade folket af
och an, midt på torget spelade militärmusiken,
och från Piazettan ljöd gondolierernas rop:
gondola, signor! åter löftesrikt och
förhoppningsfullt. Och färden till stationen genom de
solbelysta kanalerna var blott alltför kort. Hvart
blicken såg, mötte den en tafia af ljus, lif och
rörelse. De hvita husen med sina gröna
fönsterluckor, de skarpa skuggorna från alla de
oregelbundna hörnen, de otaliga hvälfda broarna, folket
som vimlade öfverallt, pratade, skrattade,
köpslog, skrek och grälade, men allt med samma
glada solskenshumör — allt förenade sig för att
1 afresans stund låta Venezia visa sig från sin
mest lockande och förföriska sida.
Och då tåget rullade öfver bron till fasta
landet, bredde sig på båda sidorna hafvet ut i
stilla, solglänsande skönhet, fiskarbåtarnas röda
och gula segel speglade sig i den blanka ytan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
