Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Firenze dec. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det dock, och i det varma solljuset är det
sommargrönska för nordbon. Utefter vägarne
som slingra sig uppför bergen, strå de höga
stenmurarna klädda med murgrön, men så lämna
murarna plats för en häck af rosenbuskar med
blom och knopp, stora, doftande rosor, som
ingen frost vidrört, och knoppar som ännu täckas
af det gröna fodret och skola slå ut till julen.
Man går högre upp, vänder sig om och kastar
en blick öfver landskapet, som ligger nedanför
lik en stor, grönskande arena, inom sin horisont
af vågiga berg. Där nere, på botten af
Arno-dalen, ser man Firenze med sina torn och kupoler,
höljda i en blåaktig slöja, och rundt omkring
stiga bergen upp med mjuka, böljande linier,
med violetta färgskiftningar, ljusare och ljusare
upp emot horisonten, tills de slutligen smälta
samman med himmelens blå, och man vore
frestad att taga de längst aflägsna topparna för
några lätta solskvar. Och det ljusa töcken, som
lägrat sig öfver detta landskap, är icke den
nordliga vinterns töcken, det är ett blånande
soldis, dallrande af värme och ljus.
Hvad som är det utmärkande för de italienska
städerna, är att de alla hafva en utpräglad,
säregen karakter. Annars är det för det mesta så,
att har man sett en stad i ett land har man
sett dem alla; det väsentliga, själfva skaplynnet
är ungefär det samma, skiljaktigheterna
framträda ’blott i detaljerna. Så icke i Italien; där
bevarar ännu hvar stad prägeln från den tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
