Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Firenze dec. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro som fästningar, byggda för att fröjda ögat,
och man kommer ovillkorligen att tänka på att
den, som en gång under bistra tider ledde stadens
försvar och byggde dess befästningar, också var
en af dess största konstnärer, Michel-Angelo.
Man skall vara en ohjälplig filister, om man
icke känner konstnärsinstinkten och
konstnärs-glädjen vakna hos sig, då man kommer till
Firenze. Jag menar då icke så mycket driften
att skapa som lusten att njuta, den rent estetiska
känsla, som finns hos människan och som gör
att en linie kan hafva ett oförklarligt behag, en
färg, en ton, ett ord, eller en sammanställning
af färger, toner och ord, en tjusning, som synes
oberoende af all mening. Denna konstnärsglädje
är Firenzes lifsatmosfär och den stiger en åt
hufvudet utan att rusa, som ett gammalt, mildt
v*n. I denna konsternas skattkammare, den
rikaste som kanske finnes, erfar man en ögats
glädje, som så småningom blir hela sinnets. Och
denna glädje är så ytterst förfinad utan att
därför hafva förlorat något af sin kraft. Firenze
är den borne själsaristokraten bland Italiens
städer. Liksom en drömmande yngling ligger
den nere i Arnodalen mellan de omgifvande
fagra höjderna, men dess drömmar äro icke
endast vackra utan äfven starka. De äro som
Giottos Campanile, som för mig står som en
symbol af hela staden. Smärt och spänstig,
med en oförgänglig ungdomskraft i sina enkla,
fasta linier, reser den sig upp i höjden; men på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
