Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Firenze dec. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och genom en lång, rak allé såg jag bort till
det gamla klostrets hvita fasad. Samtidigt hade
jag äfven den tillfredsställelsen att upptäcka
postvagnen en bit framför mig. Den hade
sålunda icke fått något vidare försprång, tack
vare genvägen uppför berget. Pojken fick också
syn på mig, och i samma ögonblick ökades
farten till det vildaste fyrsprång. Och för sista
gången försvann han så borta vid klostret.
Själfva klostret är, i likhet med andra,
sekulariseradt sedan ett tjugutal år tillbaka, och
i dess ställe har man upprättat ett kungligt
skogsinstitut. Där finnas numera blott några få
munkar kvar, hvilka hafva att bestrida
gudstjänsten i kyrkan och dessutom hafva sig
anför-trodt skötandet af ett nyanlagdt observatorium.
Af dessa munkar hade jag mött ett par på
vägen; uppe vid klostret såg jag nu icke till
någon. Det var institutets portvakt som visade
mig klostret och kyrkan. Det förra är i sitt
nuvarande skick icke synnerligen
anmärknings-värdt. Det är en stor rektangulär stenbyggnad,
som med sina tjocka murar, sina djupa
fönsterhålor, sina små, i järngaller infattade rutor,
närmast liknar ett fängelse. Kyrkan, som upptager
baksidan af den forna klostergården, är rik och
vacker, kanske något för öfverlastad genom
nyare reparationer. Det mest anmärkningsvärda
var de gamla, rikt skulpterade bänkarna i koret.
Hvad som numera ger Vallombrosa dess
största intresse är själfva läget och omgifnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
