Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
särskildt italienska, som inom konsten finner sitt
pregnantaste uttryck hos Leonardo da Vinci, i
synnerhet i hans handteckningar, är det
ursprungliga, det som bildat folkets sinnen och gifvit
den italienska kulturen dess bestämda, fasta,
formsköna karakter. Ty den finnes där, denna
karakter, olik hvarje annan, om ock icke i den
nutida kulturen, så desto mera i den förgångna,
den, öfver hvilken hela Italien är som ett enda
stort minnesmärke, den, som med eller mot hans
vilja tar främlingen fången, fyller hans fantasi,
eggar hans vetgirighet, vänder hans ögon och
hans sinne bort från det som är till det som har
varit. Men det är intet ofruktbart försjunkande
i det förgångna, detta, — det är tvärtom rikt på
lärdomar och väckelser; hela detta tidsskede, som
kallas renaissancen, men som till sitt innersta
väsende dock var en naissance, en födelse, icke
blott en pånyttfödelse, var så förunderligt
lifs-kraftigt, att till och med dess ruiner, dess
minnesvårdar, dess halft förmultnade rester ännu verka
lifgifvande på betraktaren. Det är detta som
ger en resa i Italien dess stora, innehållsrika
behag; vid hvart steg man tar, hvart blicken
vänder sig, möter den ett lockande perspektiv in i
det förgångna, och denna vandring mellan
graf-var är så tjusande, att man endast beklagar, att
man icke kan stanna vid dem alla, utan endast
vid de största, de mest i ögonen fallande.
Bland dessa, om ock icke bland de allra
största, är Siena; och har man stannat där, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
