Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är det vår gamla, nedärfda smak för det
äfven-tyrliga, sagolika som här tager sig uttryck? Båda
dessa orsaker kunna väl medverka, men jag tror
att den innersta grunden ligger djupare. Man
har kallat medeltiden för en enda lång natt, och
uttrycket är nog i många afseenden betecknande;
det hvilar något af nattstämning öfver de flesta
rester af medeltidens kultur, som vi äga kvar.
Men om den var en natt, så var den icke natten
efter, den var natten före dagen, icke en
af-slutande, utan en förebådande natt, en natt, som
mödosamt, längtande, famlande arbetade sig fram
till dag. Och här och där lyste det äfven en
strimma af gryningen genom mörkret, röd, en
smula dyster kanske, såsom gryningen är, innan
ljuset ännu har bräckt. Det är detta sträfvande
fram till något ännu icke uppenbaradt, dessa
nästan ångestfulla försök att gifva uttryck åt
oklara tankar och känslor, denna stundom rörande
hängifvenhet, stundom upproriska våldsamhet,
som möter oss i medeltidens konstverk, och som
väcker vår sympati, kanske ännu mera därför
att uttrycksmedlen äro så bristfälliga. Och
sympatien ökas ännu mer hos den, som i vår tid,
hur långsökt liknelsen kan synas, finner något
besläktadt härmed, finner samma oroliga
sträfvande till något kommande, samma famlande
uttryck för nya tankar, samma glimtar från en dag,
som ännu icke brutit in.
I detta medeltidens känslolif har äfven
re-naissansens konst sina rötter, — det andliga inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
