Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luntan, och inom några ögonblick stod
karnevalen i lågor, kastande skenet af sina röda
flammor på de svartmuskiga, skrattande ansiktena,
och spridande ett regn af gnistor rundt omkring
sig. Då han slutligen, halfförtärd. störtade
samman i lågorna, gaf karnevalsglädjen upp andan
i ett sista, långdraget tjut, och så gick hvar
och en hem till sitt, välbehagligt trött som man
är efter ett godt, uppfriskande skratt. Men på
torget låg karnevalen själf som en svart, kolande
askhög, ur hvilken han dock, sedan ett nytt,
solbelyst år gått sitt kretslopp, skall stiga upp
i förnyad glans och härlighet, liksom en ny fågel
Phoenix. Dock, det kan icke förnekas, hans
ungdom är icke evig, den obarmhärtiga tiden
biter sina märken äfven i honom, år för år blir
han äldre, får han en smula mera grått i håren,
och en gång kommer väl äfven för honom den
sista dagen, en gång kommer väl äfven han att
ligga där som en utbränd askhög, ur hvilken
ingen gnista af glädje mera kan väckas till lif
igen.
Den följande dagen, som log ett enda soligt
löje öfver haf och stad och öfver den vida
ödemarken rundt omkring, som ännu omgärdas af
det forna Siracusas förfallna murar, såg jag dock
ännu ett litet landtligt efterspel. Då firades
karnevalens graföl därute i ruinerna, på den
gamla grekiska teaterns nötta fotsteg, och rundt
de i yppig grönska klädda latomierna, dessa
väldiga, ur berget uthuggna afgrunder, där for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
