Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan caprikvinnans stolta, nästan förnäma behag
öfver sina outbildade gestalter, och det var som
om medvetandet därom förlänade samma förnäma
karakter åt deras dans. De dansade nästan hela
tiden på stället, med små, obetydliga rörelser,
på sin höjd nedlåtande sig att någon gång knäppa
med fingrarna, men deras blickar talade tydligare
tarantellans språk, och blott i deras ögonkast,
smäktande eller koketta, låg det lika mycket
karakter som i de andras lifligare rörelser. Det
var intressant att jämföra deras dans med de
äldre kvinnornas, hvilka vuxit upp på en tid, då
Capri ännu var en plats utom den allmänna
stråkvägen; det var två generationers olika sätt att
gifva uttryck åt samma sak; hvad som hos den
ena generationen fanns i en ursprunglighet, som
stundom kunde verka groft, fanns hos den andra
förfinadt, väl uppfostradt, men dock ännu icke
förvanskadt.
Och oafbrutet ljödo tamburinens hårda
takt-fasta slag borta från hörnet. Kvinnan, som slog
den, blåste stundom på tummen, röd och svullen
af hamrandet, och slog så friskt på igen. Hon
var förvånande skicklig på det enkla instrumentet;
icke nog med att hon aldrig ett ögonblick
förlorade takten, utan hon lyckades äfven
frambringa något liknande en melodi ur trumskinnet.
Bredvid henne satt en gammal gubbe, vaggade
med kroppen i takt med de dansande, blundade
med ögonen och småmyste som åt gamla, ljufva
minnen; då och då stämde han i med en strof,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
