Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därute var det stjärnklar himmel, mildt
svalkande hafsluft och brus af vågor emot den
långgrunda stranden. Ofvanför våra hufvuden reste
sig Tiberii klippa med skarpa konturer mot
natthimlen, och borta vid horisonten låg Napoli som
en enda lång ljusstrimma. Stundom flammade
det till rödt uppe i luften ofvanför den; det var
skenet från Vesuvius’ rykande krater. Det gör
ett egendomligt intryck att i den sydländskt
mörka natten, i stillheten och tystnaden, se denna
eld från jordens innandömen; och man förstår
att den, fast bortglömd och opåaktad såsom allt
hvad man dagligen har för ögonen, dock måste
spela in i det lif som lefves här och gifva det
en särskild karakter. Och då förstår, man äfven
hvad tarantellan är — en sjömansdans, dansad
på vulkanisk mark.
Den följande morgonen hade man bekanta
i alla dörrar nere i Marinan — mer och mindre
skrynkliga baldamer, som tvinnade sin tråd på
den primitiva sländan, nickade och frågade hur
det stod till. Hon som slog tamburinen kom,
sotig och hardt när oigenkännlig, med en
kolsäck på hufvudet; men rak var hon i ryggen,
och handen som fasthöll säcken tycktes icke
hafva lidit något men af nattens ansträngningar.
»Sempre coraggio!» Men Francesca gick med
tutor på båda pekfingren, betäckta med stora
blåsor efter tarantellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
