Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan dubbelt så långt, tillökadt med de
nyanlända smärre processionerna och med en skara
präster; allra sist gick en äldre prelat med ett
fult, frånstötande’ ansikte, bärande ett krucifix i
sina upplyftade händer och mumlande böner med
halfhög röst. En del af åskådarhopen följde
tåget åt, men de flesta stannade kvar på torget,
promenerande af och an, pratande och skrattande.
Efter bortåt en halftimme kom tåget åter tillbaka
från ett annat håll. Då hade mörkret fallit på;
på afstånd såg man endast de gula lågorna, i
tvenne långa led ringlande sig fram efter gatans
krökar, och då de kommo närmare, de svarta,
spöklika gestalterna som buro dem ; det var en
på samma gång praktfull och hemskt fantastisk
anblick. Men det fanns äfven små glada punkter
i taflan; en och annan småtting, som, i sina
vanliga kläder, krupit in i processionen och gick
där vid sin spöklika pappas hand, stolt bärande
ett litet vaxljus i sina knubbiga fingrar. Och
för sista gången försvann tåget så in i kyrkan.
Men ännu länge strömmade befolkningen af
och an på de smala gatorna. Hela Lucca var
tydligen på benen. Och sedan en eller annan
halftimme förgått, såg jag åtskilliga småttingar
ledas hem vid sin mammas hand, med ögonlocken
tyngda af sömn och benen snubblande af trötthet.
Och jag tyckte mig igenkänna ett par af de
ansikten jag sett där inne i kyrkan, leende ett
sorglöst löje under den svarta kapuschongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
