Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Rebelli börjar klockan åtta!», efter Nanny Hägerströms berättelse upptecknat av Maria Himmelstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Järnvägsstationen och hamnen omkring 1868.
Och just detta år var det järnvägsförhållanden sora
orsakade missnöjet. Det kan vara nyttigt för sena
tiders hudikar, som kunna sitta i samma järnvägsvagn
från Hudik till Berlin, att tänka på dåtidens
kommunikationer. För att komma till stambanan i Ljusdal
måste man först fara med tåg till Forsa, så med båt
över Kyrksjön, genom slussarna vid Näsviken och
sedan över Södra Dellen till Delsbo, varifrån man for
med skjuts till Ljusdal. Över enformighet kunde man
alltså inte klaga. På vintern, då sjöarna voro tillfrusna,
åkte man en sydligare väg till stambanan, och då vilade
trafiken på Forsabanan förstås, ty inte kunde den leva
bara på Forsaborna.
Det där sättet att färdas hade varit bra och
behändigt i många år, men nu hade vi börjat bli moderna
också i Hudik. Och därför hade några herrar —
farbröderna Brun, Frisk och Pihlgren samt min far —
väckt förslag på rådstugan att ta upp ett lån för att
bygga järnvägen färdig från Forsa till Ljusdal, men
detta ville inte »fiskerskapet» gå med på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
