- Project Runeberg -  Barndomsminnen från 70-talets Hudiksvall /
37

(1930) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Rebelli börjar klockan åtta!», efter Nanny Hägerströms berättelse upptecknat av Maria Himmelstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


med i byken. Men de tappra rebellerna voro nu
ganska molokna. Ingen av dem hade varit med i
»inbördes», var det skäl, det! Och de beskärmade sig
högljutt över hur laglösa folk kunde vara.

Men stadsborna hade annat att göra än att gå och
vaka över varandra, och om en tid begärde staden
militärbevakning. Då kommo 50 man av Forsa
kompani under befäl av kapten von Wolcker och löjtnant
Axel Härdelin. De hade sitt högkvarter på Måléns
gästgivargård vid torget. Vi fingo också en hel hop
soldater på stationen, och vi bodde som i en belägrad
fästning. Soldaterna lågo i väntsalen, och ingen kom
förbi utan att känna lösen, som byttes var dag.

Farbror von Wolcker och jag brukade rådgöra om
vad vi skulle hitta på för lösen. Vaktposterna gjorde
honnör, när vi kommo och gingo. Ni kan förstå, att
det var märkvärdigt och roligt på alla sätt, ett
intressant äventyr för mig, som bara var aderton år.

Jag minns en gång, då jag var på bjudning hos
en väninna, som bodde i Bondslottet. När jag skulle
gå hem på natten och stod och gruvade mig för den
långa, mörka vägen stod plötsligt en soldat i stram
givakt i tamburen. Han hade fått order av kapten
von Wolcker att eskortera mig hem. Jag var mycket
stolt, och de andra flickorna mycket avundsjuka, men
jag lovade nådigt, att jag och min soldat skulle
eskortera dem hem i tur och ordning. Och så traskade vi
genom de mörka gatorna på respektfullt avstånd följda
av den beväpnade beskyddaren. Det var otroligt
intressant och roligt.

Men det blev mindre roligt för rebellerna. En hel
massa voro häktade, och de flesta »bondnekade». Men
för dem som hade hagel i benen lönade detta sig inte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:10:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hudik70/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free