Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Hudiksvalls Läroverk åren 1868—1875 av Th. Helleberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och blommor. Och så ordnade vi oss för studenttåget
genom staden, då rektor Sidwall kom och göt en droppe
malört i glädjebägaren.
Det hade nämligen i ett av husen vid Storgatan —
studenttågens Via triumfalis — just anlänt en liten
världsmedborgarinna, och föräldrarna hade hemställt,
att vi för den gången skulle ta en annan väg än den
vanliga, och i stället tåga genom ett par bakgator.
Detta var så mycket förargligare, som det A’ar
tradition att studenterna skulle ägna en särskild hyllning
åt stadens mycket avhållna lärarinna i pianospelning,
fru Margreta Berg, och hon råkade bo i samma hus
som den lilla nyfödda.
Det hände nog, att man i sitt ungdomliga
studentövermod läste några mindre vackra ord om ungar som
komma på olämpliga tider, med mera sådant, men det
var intet annat att göra än lyda och gå bakgatorna,
och det gick ju också för sig.
Kanhända hade jag känt mig något mildare stämd,
om jag anat att den lilla nyfödda var kusin till henne,
som tolv år senare blev min maka. I varje fall — nu
har jag förlåtit henne!
Sedan kom den sedvanliga studentsexan med tal,
munterhet och brorsskålar i massor, och så var man
då äntligen färdig med skolan!
Men, broder Olof Ahnlund, tror du ej, att vi hade
fullt ut lika roligt då vi på dagen femtio år senare i
den härliga vårsolens glans träffades på Flustret och där
fingo rekapitulera vårt livs minnen?
Vem vet, kanske det ej var sista gången vi råkades
en 18 maj!
Th. Helleberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
