Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett skolminne från 1872 av G. C. Fineman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
lade talet, men hjärtats värme strålar ock rikt ut över
den tätt packade skaran omkring och framför honom.
Månande och eggande falla orden i salens andlösa
tystnad, och snart är intet öga i salen torrt. Ingen av
de närvarande lär ha glömt den stund, då han sade
oss sitt: »farväl gossar!» och vårsolen spred sitt
varmaste ljus.
Med den dagen var för oss den tid ute, då rektor
Gilljam var vår rektor, och endast minnet blev kvar,
minnet av den rektor, om vilken skolans störste
vildbasare, Fredrik Pettersson, fällde de såväl för den
tidens skolpojkar som för rektorn karakteriserande
orden:
— Nog har jag fått mycket stryk av rektorn men
aldrig mer än jag förtjänat.
De äro kännetecknande även för det tidsskedet, då
under sträng tukt och enkla levnadsvanor det icke
obetydliga antal skolpojkar fostrades i Hudiksvall,
vilka senare satt märken av sin livsgärning över hela
vårt land. För oss, som ännu med tacksamhet se
tillbaka på den tiden, står den för vår håg omgjuten av
ungdomsdrömmarnas fagra vårdagsskimmer.
G. C. Fineman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
