Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina skolpojksminnen av Thore Härdelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
skreko, att det inte fick bli någon skjutning av, och
professorn gjorde detsamma, då han såg Lasses
fruktansvärda muskedunder.
— Ja, de va la dä jäg kunna förstå, sade Lasse,
för om jäg inte lagt nå’n kula å, så skulle du ha stulpe
åv själve ellspruten!
Lasse Igglund var, som sagt, stadens original och
känd av alla hudikarna, men mest känd och på en del
håll mest uppskattad blev han dock, när han i
rådhusrätten kritiserade borgmästar Sandquists
regeringsåtgärder.
Det var nämligen fråga om att räta ut gatan, som
gick från borgmästarens villa på Strand fram mot
kyrkan. Den skulle då komma att gå rakt genom
Igglunds gårdstomt, men Lasse var ingen vän av
nymodigheter, minst av detta slag. Det blev stridigheter
naturligtvis och hot om expropriation.
Då kiev Lasse upp i rådhusrätten och yttrade
följande ord, som sedan blivit till ett ordspråk:
— Ni skulle välja mäg till börmästare, så skulle ni,
fan anamma, få se på en ann orning!
Nu är Lasse död för många år sedan, och det blev
litet tomt efter den siste fiskaren av den verkligt
genuina och originella typen.
I Hudik fanns på Lasse Igglunds tid en annan av
hela sta’n känd individ, som kallades Ljusdals Jonke.
Hans rätta plats hade kanske varit på dårhuset, men
på den tiden gingo nog farligare dårar lösa än Jonke.
Med oss skolpojkar trivdes Jonke förträffligt, ehuru
vi naturligtvis förde ett väldigt skoj med honom.
En vintermorgon, då Jonke stod utanför läroverket
och tittade upp mot de upplysta fönsterna, föll det
oss in att invitera honom upp i bönsalen, och han be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
