Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina skolpojksminnen av Thore Härdelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Då steg en gammal köpman upp — jag tror det var
en av Forströmssönerna eller kanske gubben
Wirk-man och sade:
— Gater, kallar ni de här för gater ? Dom ä ju rent
som bullervarder!
Varje höst i september hölls en stor marknad i
Hudiksvall, kallad Oxmarkna’n. Namnet är litet
besynnerligt för att ej säga oegentligt — det fanns ju
rakt inga oxar där, endast några jämtkor och kanske
andra kossor, men desto fler hästbytare med sina
krakar. Dit kom hela Hälsingland, kan man säga, och
det var helt naturligt att staden därigenom tillfördes
avsevärda penningsummor.
Men markna’n hade också andra mindre goda
följder i släptåg, detta beroende på att spirituösa fick
köpas hur mycket som helst på den tiden;
brännvinsmagasinets dagskassor torde också de, ha varit
betydliga sådana dagar. Följden härav blev en mängd
oordningar, slagsmål och knivskärningar på kvällarna,
annat elände att förtiga, vadan stadsfullmäktige beslöt
att ingå till K. B. med anhållan om marknadens
avskaffande, vilket skedde.
Men det dröjde blott få år, innan vederbörande
funno, att de gjort upp räkningen utan värden. En
allmän och kronisk depression började göra sig
gällande i Hudiksvall, konkurser och arbetsinställelser
hörde till ordningen för dagen, och det blev ingen
annan råd än att söka återfå oxmarknaden, vilket
också skedde — numera kallas den Mässa. Nu är
ut-skänkningsbolaget stängt under mässdagarna, men även
om man bortser från detta försiktighetsmått, så har
ju tillståndet i hela landet väsentligt förbättrats, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
