- Project Runeberg -  Barndomsminnen från 70-talets Hudiksvall /
77

(1930) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina skolpojksminnen av Thore Härdelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77

utmaningen måste också på förhand satsa samma
belopp, 50 riksdaler (den starkes femtilapp syntes inte
till). När denne fick se Mörk på arenan, blev han
betänksam, och det enda han gjorde var att klämma
på Mörks armmuskler. Sedan detta var gjort pratade
han något på rotvälska, som vi inte förstodo, pekade
menande på sitt ena ben och drog sig därmed ur spelet.

Mörk lämnade tältet, inte rikare på pengar men väl
på ära och därmed lät han sig nöja. Det enda vi fingo
för den tolvskillingen var att se »den starke»
balansera med en kulstång, men publiken var dock vid gott
humör, tack vare fiaskot mot Mörk.

Vi flanera vidare. I ett tomrum i folkmassan
stålen svajigt klädd kopparslagaregesäll och skränar om
sin styrka i fingerkrok. Ingen törs pröva på den. Till
slut kommer en oansenlig Forsabonde med fingrar som
kroknat kring ploghornen och kanske rent av inte
kunna rätas ut. Han erbjuder sig att våga försöket, och
om en stund ser man hur gesällen blir mörkblå i
ansiktet och hur hans långfinger rätats ut ända till sista
leden.

Då säger Forsagubben med sin lugna hälsingehumor:

— Ska du inte ta i snart — va ? Så var det färdigt,
och kopparslagarn försvann.

Den förnämsta sevärdheten på markna’n var
naturligtvis cirkus Schreiber, bekant i snart sagt hela Europa,
men den tänker jag inte beskriva. Vi bjödos dit en
kväll av farbror Anderson, hamnkaptenen, och det var
förstås någonting non pius ultra, i synnerhet för den,
som aldrig förr sett en cirkus.

Roligast hade vi kanske åt Pelle Jöns, som envisades
att vara med överallt, fumlade med rep och trossar,
gick i vägen för alla och till sist fick en sittopp, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hudik70/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free