Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina skolpojksminnen av Thore Härdelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Denna bestämmelse ändrades emellertid i sista stunden
så till vida, att läroverket fick musikutensilierna och
nationen biblioteket.
Med glädje men ock med vemod och saknad tänka
nog många i likhet med mig på Rimtusse-förbundet.
Vid våra gymnastiklektioner gick det glatt och
muntert till. Vår lärare var min kusin, löjtnant, sedermera
kapten Härdelin, och det var en man som åtminstone
enligt mitt begrepp kunde »ta» pojkarna. Samma
omdöme får man höra än i dag av gamla indelta knektar
och underbefäl, vilka samtidigt med honom tjänade
på Mohed. Han gjorde sig aldrig skyldig vare sig till
pjosk eller översitteri, och han var en officer, som
manskapet helt enkelt avgudade.
Gymnastikuppvisningen på våren var en ganska
spännande högtid. Var och en gjorde sitt allra bästa
och allt gick med verklig kläm. Det var minsann ingen
så lätt sak att hoppa över den tre alnar långa
trähästen, på vilken tre nerhukade pojkar hade placerats.
Vid ett dylikt hopp under en uppvisning, halkade
en gosse och föll. Publiken i den till trängsel fyllda
salen gav till ett flatskratt. Detta förargade
häradshövding Schlyter, som också befann sig bland
åskådarna, och han reste sig upp och röt med sin skånska
skorrning:
— Det är oförskämt att skratta! Om ni själva skulle
försöka, kom ni min själ inte längre än under svansen!
Efter den betan gillade vi pojkar skarpt Schlyter.
På tal om honom må nämnas, att han var stor
botanist och ägare av Sveriges måhända förnämsta
herbarium. Jag hoppas det är bevarat, ty han hade med stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
