Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flicksvärmeri av Ebba Nordenadler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
från magistern, stannade hon, och i nästa ögonblick
svävade en av galoscherna upp i luften, beskrev en
sirlig båge och lade sig med ett sakta plaskande
framför den beundrades fötter.
Vad han gjorde, undrar ni? Jo, han tvärstannade,
stirrade en sekund på galoschen och blickade sedan in
i ett par förväntansfulla barnögon.
— Det var nu också ett sätt! utbrast han
skrattande, lyfte lätt på hatten och gick vidare. Vad menade
han med de mystiska orden? Nåja, det gjorde
förresten detsamma. Han hade i alla fall tittat på henne
och det ordentligt ändå, om inte precis underligt. Det
såg snarare ut, som om han haft roligt åt henne.
Eldröd i ansiktet tog hon upp sin misshandlade
ga-losch, som hon kanske kramat, om den inte varit så
våt och smutsig.
Dagen därpå blev en stor dag för tioåringen. Vid
frukostrasten, då både stora och små trängdes i
kapprummet, vände hon sig till ett par kamrater och sade
högt och tydligt men i tämligen likgiltig ton, som om
det varit fråga om en ganska vardaglig sak:
— I går mötte jag magister Melin på gatan, och han
stannade och tittade länge på mig, och när han sedan
gick förbi, smålog han på ett underligt sätt och lyfte
artigt på hatten.
Väninnorna kippade efter andan, och de äldre
trängde sig närmare.
— Hur kom det sig, att han tittade på dig?
frågade flera undrande röster.
— Ja, inte vet jag, svarade tioåringen
självmedvetet och något på sidan om sanningen.
Hon åkte bums upp på ett högre plan — magistern
älskade visserligen Agnes, men — han hade smålett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
