Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad jag minns av 70-talets »Hudik» av Carl Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
vänligt leende anlete eller
att han i många år varit
mina föräldrars läkare, men
också därpå, att han
utövade det kall, som jag redan
då — och alltjämt sedan
— ansett vara det härligaste
en människa kan få.
Och tant Mimmi, den
blida, sällsport vänliga och
i allo tilldragande fina
damen vann genom hela sitt
väsen och — jag måste
säga det — genom sin
brytning på det finländska
språket och den välljudande
rösten gossens beundrande tacksamhet. Henne fick jag
senare återse i Uppsala. Hon hade samma fina väsen som
förr, snarast ytterligare förfinat av ålderns patina.
I Alfred Jensens föräldrahem blev det mest fadern,
ingenjören, som tilldrog sig gossens blickar. Ingenjör
Jensen var en känd ordensbroder; jag vet ej, om han
var frimurare, men jag tror det. Men i varje fall
måste han ju sitta inne med alla möjliga hemligheter
och handhava nycklarna till mysteriernas allra
innersta helgedom. Sannolikt var det hans djupsinniga
funderingar, som gjorde, att han ej hade mycket att säga
oss pojkar.
Om jag skulle försöka mig på att skriva en novell,
där huvudpersonen var en glad och god medelålders
man, skulle jag försöka att för vignetten skaffa mig
bilden av Agi Lindegrens pappa, den alltid, även till
det yttre, soignerade klädeshandlanden. Han skulle ha
Bokhandlare Sam. Hellström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
