Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad jag minns av 70-talets »Hudik» av Carl Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
hans dotter Eva på min institution vid Karolinska
institutet i Stockholm. Så har också varit med
Ingeborg Malmkvist. I förbigående sagt: sådana frukostar
som i sommartältet på Nianfors’ stora plan mellan
herrgården och trädgården samt parken och under tant
Thé-rèses spira serverades knappt annorstädes. Det skulle
då möjligen ha varit hos farbror Wirkman och hans
syster i deras magnifika matsal eller i den enkla
matsalen för apotekspersonalen i Järfsö, där fröken Anna
Janson sörjde för den lekamliga trevnaden.
Så kom härnäst i staden, västerifrån räknat, Hulda
Södersten och hennes hem. Liksom familjen Schultz
var familjen Södersten ej ursprungligen
Hudiksvallsfamilj, utan båda voro temporära gäster i staden, där de
gamla ville njuta lugn och vila och samtidigt följa
barnens skolliv. Båda dessa hem lågo så gott som på
landet. De stora vackra trädgårdarna och parken inbjödo
till friluftsliv redan inom gårdarnas hank och stör och
uppsöktes gärna. Inomhus fördes ett gästfritt liv, som
också i det närmaste överensstämde med godsägares.
På det dåvarande lasarettet, en stor, vitrappad
barack, bodde Alida Näsberg. Visserligen var hennes far
sånglärare under några av mina tidigare skolår, och
Alida alltså en »noli me tänger e» som Sigrid Hallgren
och Ebba Wester, men farbror Näsberg var också
lasarettssyssloman och således ej så farlig som de riktiga
magistrarna. Därför kunde man också utan fara för
efterräkningar obekymrad åka kälke med Alida utför
den långa backe, som förbi lasarettet ledde ner till
Västra tullen.
Jag kan ej »passera tullen» utan att erinra mig mina
välgörare, urmakaren och rådmannen Adolph
Kumlin och hans fru Thérèse. De voro avlägsna släktingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
