Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Tant Gustavas skola» av Maria Himmelstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
mantilj över axlarna och på det vita håret en charmant
mössa med långa lilafärgade band, som hängde ner
på axlarna. En liten elev står framför henne och
framräcker med en djup nigning en kaffebrännare med
alnslångt skaft.
Men det är varken tant Gustavas fina klänning, de
prydliga presenterna eller det underbara att få sitta
vid skolborden och äta godsaker, som jag minns bäst.
Nej, det är tant Gustavas ansikte, som bar ett för
mig alldeles nytt uttryck. Hon log inte riktigt, det
gjorde hon nästan aldrig, men ansiktet var ljust och
milt, minen snarast en smula förlägen eller förströdd.
Jag förstod mig inte riktigt på det, men vid
hemkomsten lär jag ha sagt:
— Mamma, varför hade tant Gustava ett nytt
ansikte i dag?
— Hur var det, då? frågade mamma.
— Det — var — fint, svarade jag dröjande, ur stånd
att förklara mig närmare. Det är inte så gott att vara
psykolog vid Sl/2 års ålder.
Tant Gustava i full gala och med ett fint
helgdagsansikte må vara den sista bilden från mitt första
skolår för femtio år sedan.
Vid mognare ålder fick jag reda på tant Gustavas
historia. Hon var änka efter Ture Wennberg, collega
scholæ vid Hudiksvalls högre allmänna läroverk. Han
var bror till min morfar, rektor Fredrik Wennberg
och lär ha varit ovanligt begåvad men skall,
åtminstone i yngre år, ha fört ett mycket oregelbundet liv.
Efter giftermålet lär han dock så småningom ha
stadgat sig, mest tack vare tant Gustavas goda inflytande,
och de tillbragte slutligen några lugna år tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
