Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När gamla »rådstun» brann av Anna Lindegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
enda sammanhängande veva av stora och små hus.
I hörnet låg handlanden Fougts tvåvåningsbyggnad,
och öster om denna det lilla gula huset, »rådman
Drakes», med sin gammaldags överbyggda trappa utåt
torget.
Hur omöjligt var det inte att i denna hopgyttring
av hus söka hejda eldens framfart. Allt var snart ett
enda eldhav.
Blott en liten smal gränd emellan, och där låg den
gamla ärevördiga rådstun med sina massiva portar
och med järngaller försedda fönster. En trappa
upp låg rådhussalen, där hädangångna borgmästare
och rådmän blickade ned ur sina förgyllda ramar, och
ännu högre upp reste sig tornspiran, den för de ännu
levande hudikarna oförgätliga, smäckra tornspiran,
där »lillklockan» hållit vakt sedan urminnes tider och
sänt ut sin varnande röst mot eld och brand och
moskoviter.
I eldskenet glimmar och glänser den gamla
byggnaden som guld. Gnistornas hemska fyrverkeri böljar
över taket. . . Snart hoppa små lågor upp efter
tornspiran.
Rådstuklockan ringer och ringer.
Alla kunna genom de öppna torngluggarna se hur
hon svänger på sina åsar, svänger så länge dessa bära . . .
så . . . så störtar lillklockan ned i djupet av gamla
råd-stukällaren . . . Ett hav av gnistor sprutar högt mot
natthimmeln, och det gick som ett sorl genom
folkmassan :
— Såg ni! . . .
Tystnad. Ja, nu har lillklockan tystnat, men elden
har inte minskat. Från rådstun kastar den sig över
till bokhandeln. Gamle »Sam Hellströms» brinner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
