Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
KARL.
Hur vet ni det?
larsson.
Herre Gud! Du går ju aldrig i Guds hus och läser aldrig
ett Guds ord, och den, som inte gör det, han har ingen religion.
KARL.
Min Gud bor inte i stenhus, uppförda af menniskohänder.
LARSSON.
Men hvad heter din religion? Du hör väl till någon sekt
Åtminstone?
KARL.
Jag bekänner mig till kärlekens och sanningens religion.
LARSSON.
Den religionen har jag aldrig hört talas om. Och du
tänker bli prest?
KAHL.
Nej, min far, jag har nu slagit det ur hågen.
FRU LAltSSON.
Se så der ja! Och jag, som nu väntat i så många år på
att få höra dig predika! Det var verkligen den enda glädje, jag
hade väntat mig af dig. — Ack, du gör din mor bara sorg!
KARL.
Mitt samvete förbjuder mig att predika en lära, som jag
ej kan bekänna.
LARSSON.
Nå ja! det har du rätt i — man ska’ aldrig hyckla.
FRXJ LARSSON.
Ack, min Gud! Du har då öfvergifvit din barndomstro! Du
har glömt dina böner, som jag lärt dig! Karl, du är mitt sorgebarn.
KARL.
Man kan ej alltid vara barn, min snälla mamma, och
mannen tänker ej som barnet. — Anden måste vara stade! i en
oupphörlig utveckling — stillastående är död!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
