Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvets värde - Lifvet ett ondt, alstrandet en grymhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
och fega stackare, som bli allt uslare under det de
jämra sig — eller modiga, okuflige trotsare, som ryta af
raseri och smärta, som jag gjort hela mitt lif, och som
skola förgås i någon fängelsehåla liksom jag i morgon . . .
Nej, medborgare, jag har inga barn.»
Författaren, bekänner på ett annat ställe, att han
här uttalat sin egen öfvertygelse. Han skulle vara utom
sig af ångest öfver ansvarigheten att ha tvingat lifvet på
någon, sådant han vet lifvet vara. Han skulle vara
förtviflad att ha skapat undergifna, fega stackare, som han
föraktat. Han skulle också vara förtviflad att ha skapat
modiga trotsare för all den missräkning, vämjelse och
martyrskap, som skulle blifvit deras lott.
Den vidrigaste förbrytaren af alla är enligt hans
mening proletären, som kommer ut från krogen förgiftad
och förslöad och missbrukar sin makt öfver en olycklig,
förpinad kvinna och med henne alstrar det ena barnet
efter det andra, hvilka alla skola lefva och gå under i
elände.
En kvinnlig pessimist vill jag också citera: fru
Delarue-Mardrus. Hon bekänner i ett poem, som heter
»Vägran», att hon af medlidande afstår från att äga
barn. Några af de känsligaste stroferna i nämda poem,
äfven det på franska, — den franska nationen tänker
mer än andra öfver barnalstringen — lyda i
öfversättning så: »Jag drömmer ... En människa skulle kunna
uppstå i min kropp, och sedan fortsätta mitt lif,
begynna på nytt min tillvaro, som jag tycker är många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
